Törnqvist tar stadigt grepp

Rebecka Törnqvist reser lätt numera. I alla fall när det är turné. Spelningen på Kåren i Piteå inleder hon mmm:andes tillsammans med gitarristen Mattias Blomdahl. Hon är "tillbaka", under eget namn efter tid i bandet Gloria. Nyligen kom The Cherry Blossom and the Skyline Rising From the Trees, Rebecka Törnqvists åttonde album. - Det var osäkert om vi överhuvudtaget skulle komma fram, men nu är vi här för en intim kväll med Rebecka och Mattias, säger hon och syftar på gångna dygnets flygkaos. Intimt var (det slitna) ordet. The Poaches handlar om att anpassa sig till livet på landet, som Rebecka Törnqvist gjort sedan sist. Röstläget är mörkt, luften är precis på väg att ta slut ibland. En hemsk låt säger hon om I wanted this to be your song. Rebecka Törnqvist har ett särskilt sätt att ta orden i munnen, hon fyller dem med en melodi lika starkt som gitarristen spelar. När man bor på svenska landsbygden tycks det finnas tre sätt att göra musik på: galet, fantastiskt eller introvert. Rebecka Törnqvist har utvecklats mot det senare. Det blir kanske lätt så där man sitter på sin kammare utan blickar mot topplistor och musikkanaler. Eller reella lyssnare för den delen också. Någonstans i mitten blir det gäspigt. Rebecka Törnqvist trycker på tonerna och drar undan. I nästan varje låt. Hon sjunger faktiskt Good thing, hitten från 1995. Och verkar inte ens trött på den. Tvärtom är det kvällens frispel, både hon och Mattias Blomdahl drar upp tempot just här. Tradigt men i vissa stunder har hon allt i ett järnklammer.

Törnqvist tar stadigt grepp

Rebecka Törnqvist Kåren, Piteå musikhögskola Tisdag, klockan 20.00