De lever och verkar i Bryssel, men har rötterna i Tornedalen.
På lördag uppträder de med dansen The Silent Type under galan på Tornedalsfesten.
- Vi har relaterat till den äldre generationens syn på dans och den Jantelag som finns i Norrbotten. Låtit det synsättet möta den moderna dansen och den tradition vi kommer ifrån, säger Marcus Baldemar.
Dansarna Marina Palovaara och Marcus Baldemar träffades när de studerade dans vid P.A.R.T.S. i Bryssel. Sedan dess har det blivit något projekt tillsammans, bland annat för Dans i Nord. Nu jobbar de tillsammans igen inför föreställningen The Silent Type, där dans som social kontakt får möta det moderna konstnärliga uttrycket.
Präglas av Jantelagen
- Vi har filosoferat mycket. Jantelagen finns överallt i hela i världen, men präglar samhället på ett helt annat i sätt i norr. Den har påverkat oss eftersom vi vuxit upp i en miljö där den är stark. Vi har själva inte bott här uppe på många år. Därför har vi funderat mycket på den äldre generationens förhållande till dans som ser helt annorlunda ut än vårt. Vi har båda studerat och byggt karriärer som dansare, menar Marcus Baldemar.
Han är ursprungligen från Kiruna, men bor sedan sju år tillbaka utomlands. Marina Palovaara är uppvuxen i Luleå, men hennes släkt kommer från trakten kring Pajala. Hon har bott åtta år i Bryssel och har precis som Marcus Baldemar ett ambivalent förhållande till sitt ursprung.
- Jag tycker om att komma hit för stillheten, men jag vill inte bo här. Det är för lugnt, säger hon.
Gynnsam infrastruktur
Dessutom menar båda två att infrastrukturen för dansare är mycket mer gynnsam i Bryssel eller egentligen Belgien, än i Sverige. Inte bara för att det är närmare till alla scener och danskompanier i Europa utan också för den organisation som finns för konstnärligt arbete. Marina Palovaara jobbar exempelvis som kläddesigner och sömmerska som anställd, men ändå egen, vilket möjliggör både ekonomisk försörjning och möjlighet att jobba med dansprojekt på frilansbasis.
- Det är gynnsamt för konstnärer helt enkelt och finns mer pengar till dansproduktioner, menar hon.
När Kuriren möter dansarna har de just lagt färdig strukturen för hela föreställningen, även om de inte vill avslöja allt. En viktig del är dock musiken, eller som i detta fall avsaknaden av musik.
- Jag minns att musiken egentligen var viktigare än själva dansen. De äldre frågade ofta först vilken musik man dansat till. Det har vi använt oss av och närmast skapat en rytm eftersom vi dansar till tystnad, säger Marina Palovaara.