Tornedalingarna gör det igen

Tornedalingarna har gjort det igen. Urpremiären för Smugglaroperan skedde förra sommaren i finska Pello. Nu är det dags för premiär i Sverige, i Övertorneå på söndag närmare bestämt. Den är en imponerande mobilisering av människor på bägge sidor om älven. På rollistan står 86 personen. Sedan tillkommer alla de andra, minst 40 räknar jag till, som inte uppträder men är lika viktiga för att den stora föreställningen ska bli möjlig. Och så hästen från Kulmungi med det sällsamma namnet Star of north. Flera amatörer Flertalet är amatörer i bemärkelsen att de till vardags inte yrkesmässigt ut-övar konstarterna som framförs på och bakom scenen. Såväl barn, närmare tjugo i antal, som äldre med egna minnen från smugglartiden medverkar. Smugglaroperan är en berättelse som startar i början på 1800-talet. Efter freden med Ryssland 1809 var landet på östra sidan Torneälven inte längre svenskt. Tsarens tjänsteman försäkrade att folket skulle kunna fortsätta att leva som tidigare på gränsen. Tills de svenska myndigheterna kom med budet om att tull skulle inrättas. Folket såg hinder och problem framför sig. Entreprenörssjälen såg möjligheterna. Den bodde i smugglaren och så föddes kanske Tornedalens motsvarighet till den mer kända Gnosjöandan. Älven har alltid funnits är namnet på Smugglaroperans libretto. Att Torneälven genom århundraden förenat människorna på bägge sidor är knappast någon nyhet. Själv från Kalixtrakten är jag uppväxt med före detta hästhandlare till grannar och tornedalingar i min närhet. Men språket hade Sangisälven sedan länge effektivt sett till att fjärma mig ifrån. Att ordet ?joppari? som sades när någon namnkunnig tornedaling kom på tal var vanliga jobbare trodde jag länge. Inte att det handlade om smugglare. Författaren Bengt Pohjanen medger att det visst var skillnad mellan den verklige smugglaren, smugglarkungen och de andra ?vanliga bönderna?.  ? Någon vanlig jobbare var han inte. Smugglarkungen hade lika hög status som tullaren, såvida han inte åkte fast, säger han överseende till min språkförvirring. Stor tolerans mot smugglare Producent för det svenska uppförandet av musikteatern Smugglaroperan är Doris Notlind, Övertornebo som återvänt till hemtrakterna efter 45 år i södern. Hon berättar att toleransen mot smugglare alltid varit stor.  ? Min pappa smugglade hästar. En gång blev han beskjuten och fick en kula genom hatten. Folk ägnade sig åt smuggling för att de var tvungna. Smugglaroperan bygger på Bengt Pohjanens egen historia. Till och med många namn på personer är autentiska. Den store smugglaren i årets upplaga spelas av den enda professionella scenartisten. Det är Markku Köngäs från Rovaniemi stadsteater som iklätt sig rollen som smugglarkungen Talsa. Bakom sig nu senast har Köngäs spelat i en uppsättning av musikteatern Spelman på taket i Rovaniemi. En lokal kändis är Daniel Sandström från Pello som vunnit framgångar som tangosångare i finsk TV. Han spelar rollen som smugglarkungens son Kurt. Musiken till Bengt Pohjanens libretto är komponerad av Kaj Chydenius, från Finland men med svenska som modersmål. Till årets upplaga har Smugglar-operan har några nya sånger kommit till. Nytt är också att Bengt Pohjanen även regisserat en stor del med hjälp av Riitta Tirri. Han har också en roll som berättaren. Orden, sångerna och berättelserna framförs med några undantag på meänkieli eller möjligen finska. Men scenografi, musik och gestaltning hjälper till att förstå handlingen även om man inte kan språket. Tre kvällar nästa vecka; onsdag, fredag och lördag, kommer dock Bengt Pohjanen att berätta på svenska. Librettot på två språk finns att köpa, gediget med hårda pärmar och att rekommendera dem som bara kan svenska. Smugglaroperan levandegör Tornedalens historia och ser till att sprida den vidare till nya generationer. Det finns förhoppningar om att operan kan uppföras på nya platser längs älven. Älven som alltid har funnits.