Musiken får strömma ut i lägenheten medan jag plockar upp ur resväskan och får saker på plats. Detta är deras tredje album; det släpptes förra månaden i samband med gruppens tioårsjubileum och har producerats i samarbete med Ollie Olson.
För mig just i denna kväll får albumtiteln Nice matka - trevlig resa - bli mer ett statement än en välgångsönskan. Jag har haft en trevlig resa och nu vill jag bli välkomnad hem.
Albumet rymmer en berättelse som handlar om hur det gamla möter det nya. Traditionell tornedalsmusik; danslekar, kärleksvisor, humppa och tango möter impulser från hela världen. Detta färgar musiken och det konstnärliga uttrycket. Sångerna sjungs på Tornedalens eget språk, meänkieli, men musiken blir för den skull inte provinsiell.
Melodierna har en typisk tornedalsk karaktär men i musiken hörs inspiration från bland annat Irland, Skottland, Karibien och Afrika. I körstämmorna ljuder jojk och schamansång. Rap och reggae kryddar med sina rytmer. Det är lekfullt, glatt och vemodigt om vartannat, med klangfyllda arrangemang ibland på gränsen till det svulstiga.
Jords musik, som i grunden bygger på stämsång, dragspel, bas och slagverk har i detta album spetsats ordentligt med syntar, rocktrummor och elgitarr. Det är en proffsig produktion, som dock missat att korrigera sångstämmorna när de hamnar ur pitch. Under liveframträdanden hör sådant till, men i en skivproduktion ska sådant rättas till.
Många kommer att tycka mycket om Nice matka. Det ligger mycket kärlek i melodierna, texterna och arrangemangen. Jag för min del tycker att albumet skulle ha vunnit på att man inte försökt greppa över så många folkmusikaliska traditioner på en gång. Å andra sidan kan jag verkligen uppskatta den livsbejakande lekfullheten. Mitt absoluta favoritspår blir dock nummer nio, den eftertänksamma visan Kaikki on hiljaa. Erling Fredriksson sjunger ensam till enkelt gitarrackompanjemang. Orden går rakt in och jag är verkligen hemma: Denna stund är nu, ja den är snart förbi. Jag känner tacksamhet och önskar inget mer.