I en lägenhet i centrala Boden bor Torgil Blom med frun Verna. Han tar emot i vardagsrummet där barnbarnsbarnens teckningar nästan täcker en hel vägg.
I ett hörn står datorn som Torgil Blom är en flitig användare av, trots sina enligt egen utsago bristande kunskaper.
- Jag är dålig på det här med datorn så herre Gud, säger han.
En avbetalning
Torgil Blom gav i fjol ut boken Så här efteråt och året dessförinnan Så var det nog & Bondskan. Böckerna har han själv valt att trycka och kostnaden betalades ur egen ficka. Därför kom stipendiet på 10.000 kronor väl tillpass.
- Det här stipendiet blir en avbetalning på böckerna, det sätter jag ett kolossalt värde på. Jag blev häpen när jag fick det. Jag hade själv sökt så det hjälpte till lite, säger han.
Han gör inte anspråk på att vara romanförfattare. Men varje dag skriver han små meningar, aforismer och dikter, gärna i form av tidningsinsändare.
- I 70 år åtminstone har jag skrivit till Norrländskan, berättar han.
I sina böcker berättar han om små delar av sitt liv, om bondska och sin skeptiska hållning till klassamhälle och det militära.
- Jag gjorde militärtjänst på I 19. Jag var officersaspirant men blev inte utvald,
så det kränkte mig väl, säger Torgil Blom och småskrattar.
Inga märkvärdigheter
En samling diktböcker ligger i soffbordet och Torgil Blom läser gärna i dem. Men favoritlyriken Johan Henric Kellgren reciterar han från minnet.
- Jag hyllar nog Kellgren. Men jag är inte någon som hyllar märkvärdigheter.
Det märks att Torgil Blom är lite dragen åt det finurliga. Åt det dubbeltydiga. Kellgren, verksam diktare under upplysningstiden, skrev Dumboms lefverne om en Enbom han avskydde. Enbom blev Dumbom, och Torgil Blom uppskattar humorn.
- Jag försöker själv hitta lite bakvänd sanning i det hela och skriver nog med drag åt dumvers, säger Blom.
Till hösten blir Torgil Blom 90 år och är för sin ålder i mycket god form. Livet har varit långt och mycket har hunnits med. Barndomen tillbringades i Skogså där han växte upp som bondpojke. Han blev "specialist på att mjölka kor", men det blev den yngre brodern som tog över hemmanet
efter föräldrarna. Torgil som alltid haft ett språkintresse utbildade sig till lärare.
Språkpolis
- Om jag skulle välja yrke igen så skulle det bli språkforskare. Jag gillar det tydliga och klara. Jag är språkpolis, litegrann, säger han.
Blom har även avklarat 22 år som rektor på Sandenskolan och efter pensionen tillbringade han och Verna 17 vintrar i Spanien.
- Jag lärde mig spanska på äldre dar. Men det blev mycket boulespel ... Svenskarna där är mer svenskar än här hemma, säger han.
Bondpojken finns fortfarande kvar i Blom, även om han inte mjölkar några kor längre. Bondskan ligger nära om hjärtat. Hans far och farmor använde den i dagligt tal och själv var han väldigt intresserad och snappade upp. I lägenheten i stan är det svårt att vara bonde, men i stugan går det bättre.
- Jag har ett par hektar mark där jag odlar potatis. Och så odlar vi vinbär och jordgubbar för husbehovet.
100 liter lingon
Blom är också en ivrig lingonplockare.
- Jag plockar 100 liter lingon varje höst. Sen slutar jag. Vi äter lingon två gånger om dagen. Man ledsnar aldrig på lingon.
Sedan 1966 har Torgil Blom bott i Boden och sedan 1999 i lägenheten där vi sitter nu, där solen skiner genom de rosa gardinerna.
- Åren rasslar iväg. Det går för fort, egentligen. Jag har prövat det mesta. Jag har åkt Vasaloppet, Vätternrundan och Midnattssolstrampen. Cykel passar mig bäst. Det är fortfarande saker jag vill göra, men man hinner inte med allt.