Pappa heter Bruno Glenmark och mamma heter Ann-Louise Hansson och hade Josefin Glenmark meddelat att hon ämnade satsa på yrkesval som svetsare eller kyrkogårdsarbetare, så hade väl föräldrarna skeppat iväg henne på en stor mentalundersökning eller strukit henne ur sina testamenten.
Så då valde hon att bli sångerska och här är första plattan. Och jag kan bara be om ursäkt men: när jag har lyssnat igenom Better Days så är det alldeles blankt. Ingenting har fastnat. Allting är bortglömt. Helt tomt.
Tolv låtar som bara rinner förbi. Standardtrams ytfernissade med prettoarrangemang och dito texter. Som musikalisk successionsordning får det här betraktas som synnerligen torftigt och mediokert.
Men ingen behöver därmed misströsta om familjen Glenmark; enligt skivkonvolutet föreligger det ytterligare två systrar också: Jenni och Jessica. Bland de som Josefin Glenmark också tackar befinner sig ett välkänt glasögonmärke.
Kan ju vara hennes viktigaste partner.