Thorsten Jonsson föddes i Umeå 1910. Hans pappa var missionsbokhandlare. Själv blev han en tvivlande liberal i god amerikansk mening och så här beskriver han en begynnande kärlek, i alla fall en växande kåthet en sommardag i New England i slutet av 40-talet, när gin-och-tonicen står inom räckhåll:"Jag satt och kände hur någon slags förväntan stillsamt droppade upp ur mig som kolsyra genom en klar vätska."Novellsamlingen heter Berättelser från Amerika och damen i fråga kallas Patricia. När vi presenteras för henne första gången, någon novell tidigare i samlingen, är det i telefonen vi möter henne och: "Hennes röst var som svala nystrukna kläder."Någon klant kanske försöker ibland, men det är inte många som faktiskt kan skriva så i dag. Inte med den elegansen och den tonträffen - epigonerna blir gärna parodiska - men så hade Jonsson också goda förebilder. Han beundrade kriminalförfattaren Raymond Chandler och som DN:s utrikeskorrespondent i USA skulle han med essäsamlingen 6 Amerikaner, göra en viktig insats som presentatör av flera moderna amerikanska författare. Hans analys av Hemingway och dennes isbergsteknik är fortfarande läsvärd. Man anar en särskild affinitet i Jonssons förhållande till amerikanen och så kom den hårdkokte västerbottningen också att bli Hemingways översättare.Jonssons produktion hann tyvärr inte bli särskilt omfattande. När han redan som 40-åring gick bort, lämnade han inte mer än ett par dikt-, några novellsamlingar och romanen Konvoj efter sig. Nu gör förlaget Modernista en kulturgärning och ger ut Konvoj och de sista novellerna, Berättelser från Amerika, som två utgåvor i sin klassikerserie.Det är i novellsamlingen man kan följa den fina kärlekshistorien mellan Henry och Patricia, två vuxna människor. Ibland gör tidens genusmedvetenhet vissa äldre texter om män och kvinnor och kanske sex besvärande, nästan oläsbara. Hemingway är ett exempel på det. Inte Jonsson. Tvärtom.Man anar ett existentialistiskt stråk i Jonssons alla texter, ett drama om tillit och intet, den tunna hinnan som skiljer trygghet från ångest. Berättelserna handlar ofta om människor som är nära att förlora, eller som just har förlorat tilliten, människor som har mistat fotfästet i sitt liv och faller ner i intet.Romanen Konvoj iscensätter på ett tydligt vis detta grundläggande mänskliga villkor. En grupp människor färdas över Atlanten i en konvoj, ett hundratal fartyg på väg från Europa till Amerika krigsåret 1943. Fientliga ubåtar och flyg är det ständigt närvarande hotet och vilken stund som helst kan allt förändras, verkligheten brista, när torpeden dyker upp i mörkret, bomben faller ut ur natten.Utelämnade till varandra i denna spända situation finns en grupp människor med skiftande bakgrund. Jonsson berättar om passagerarna på S/S Barama. Deras möten och skilsmässor skildras med varierande berättartekniker och man anar inflytande från de stora amerikanarna, särskilt kanske John Dos Passos och hans kollektivromaner.Jonsson hade själv gjort resan och stannat i USA några år. Han blev Amerikavän - inte okritisk, han var ingen idiot - men Amerika var "den bästa början som finns" och liksom sin namne Eyvind Johnson var han kritisk mot den så kallade tredje ståndpunkten och det svenska författarkollektivets förtjusning i sovjetiska fredskongresser i Östeuropa.Det hade varit intressant att se författarskapets utveckling under 50- och 60 talen. Nu blev det inte så och man får glädjas åt nyutgåvorna.
Thorsten JonssonKonvojBerättelser från AmerikaModernista
