Tonspråk utöver det vanliga

Festspelens körkonsert
iDirigent och körledare:Först kommer Arctic Light, den 16-hövdade flickkören från stora delar av Norrbotten och lyser upp tillvaron. Sedan kommer Erik Westbergs Vokalensemble och fördjupar den nästa optimala känslan med sin styrka och bredd.Det är körkonsert i Hortlax näst intill fullsatta kyrka. En kyrka som gjord för musiköron. Det är bara en av konserterna under Festspelen i Piteå, men den andra där Vokalensemblen deltar. Onsdagens invigningkonsert där Erik Westbergs kör sjöng med folkmusikern Lena Willemark var något som kommer att räcka långt in i september. Det är nog det här också. Hur kan en begränsad samling människor låta så bra och så mycket i precis rätt ögonblick?Arctic Light är dock en flickkör som överraskar. De har funnits sedan 2004, flickor i övre tonåren som provsjungit för att platsa och de representerar allt från Gällivare i norr till Piteå i söder. Träffas gör de inte mer än kanske fem helger under året. Helt klart finns en framtida sjö av duktiga sångerskor att ösa ur.- Jag tror att flickor med kulturella ambitioner bör lyftas fram, säger Susanna Lindmark, körledare och dirigent för de unga flickorna, en stund innan kören ska gå in.Kvällens konsert inleds med det unga, fräscha, med tröjor i turkos, björbladsgrönt och rallarrosrosa och en underbar gotländsk folksång, på riktig gotländsk dialekt dessutom.- Det var så vackert med de underbara färgerna och solen som strålade genom fönstren, säger en äldre herre på kyrkbacken efter konserten.Det är bara att instämma. När sedan stämmorna låter ljuvligt och frimodigheten inte fattas, då är det bra. De gör sitt framträdande än mer intressant genom att dansa och gestalta bland annat norrskenet med sina kroppar. Förstärkning får de genom en slagverkare och en saxofonist. Riktigt intressant blir det när de sjunger, den oerhört subtila dirigenten Susanna Lindmarks Aurora Borealis, och man tydligt kan höra norrskenet genom en trumpinne dragen över en cymbal. Det skär lite men publiken är överförtjust.Körerna gör två sånger tillsammans. Sanctus av Jan Sandström, där enbart kvinnorna sjunger och sedan Kristallen den fina där männen fyller på och kören bildar en ring runt publiken mitt i kyrksalen. Lika glasklart som i Kristallen den fina blir Erik Westbergs långa dirigentfingrar tydliga och distinkta när Vokalensemblen sjunger Sven David Sandströms Laudamus. Varje körmedlem utnyttjas maximalt.Det hela avslutas perfekt med Sommarpsalm av Waldemar Åhlén. Och så går vi tacksamma ut i den vänliga grönskan.