Över 30 unga dansare står gruppvis i sporthallens C-hall i Övertorneå. Ute lyser solen, isen ligger fortfarande kvar på älven. Kanske blir det islossning i helgen? <BR>- En, två, tre, fyra. Ni behöver en fyra för att komma upp. Två för att byta plats. <BR>Inte undra på att dansaren Charlotta Ruth känner sig hes om kvällarna just nu. I flera timmar överröstar hon varje dag stoj och hög musik. Inte för att hon tycks bry sig, hon har viktigare saker för sig. Snart är det dags för föreställning på Övertorneå Folkets hus. Då står de alla på scenen - 48 14-åringar från åttonde klass i Övertorneå centralskola. Två förställningar blir det - en för allmänheten och en skolföreställning. <BR>I ett par veckor har eleverna arbetat tillsammans med dansaren Charlotta Ruth, filmaren och musikern Jens Choong och skribenten Ann-Katrin Tideström. Under intensiva dagar har de skapat underfundiga kortfilmer, presenterat olika platser på bild och med filmkameran spanat in en liten fågel högt upp i en grantopp och i en enda lång utzoomning visat upp hela centrala Övertorneå. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Skräddarsytt pedagogiskt projekt <BR></STRONG></SPAN>Med pennor i händerna har de i korta meningar beskrivit sin plats poesi. Skrivit om tystnaden - "Övertorneå är så tyst att man hör fiskarna simma under isen" - och om färgerna - "vitt som en vinterväg" och "Grått. Grått med stora bokstäver. Grått som gråt" och konstaterat att ibland är det mörk natt på en plats där det saknas gatubelysning "Man känner sig fram och man hittar ingenstans. Man är vilsen". <BR>"Vi rör oss fort när vi måste" skrev någon och tillsammans enades man om att det kunde vara en bra titel på deras föreställning, en performance innehållande dans, bild och ord. <BR>- Det borde vara lag på att alla i Sverige åtminstone en gång i sitt liv ska få vara med i ett skapande projekt. <BR>Maria Rydén är verksamhetsledare på Dans i Nord och initiativtagare till Rörelser.nu som innebär att man skräddarsyr ett pedagogiskt projekt där deltagarna får arbeta tillsammans med professionella scenkonstnärer under en längre period. Rörelser.nu är ett samlingsnamn för Dans i Nords pedagogiska skaparprojekt och finansieras delvis med hjälp av särskilda projektmedel och av lokala arrangörer. I det här fallet har Övertorneå kommun gått in med pengar. <BR>Hittills har Rörelser.nu resulterat i ett tiotal projekt, bland annat i Arvidsjaur, Överkalix, Gällivare och Pajala. <BR>Ofta, som nu i Övertorneå, har det handlat om identitet och plats. <BR>- Framför allt får ungdomarna vara med om hur en skaparprocess växer fram från ax till limpa, se att det bakom ett nutida konstverk finns något väldigt konkret. Den kunskapen har de nytta av hela livet, säger Maria Rydén. <BR>Här handlar det om att iaktta sig själva, varandra och sin plats och utifrån det skapa scenkonst och deras gemensamma berättelse växer fram under övningar och uppgifter. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Populära extraklasser <BR></STRONG></SPAN>På golvet nere i C-hallen ropar någon "Markus" och dansarna byter effektfullt plats med varandra. Andra namn ger upphov till andra rörelser. Denna "identitetsdans" har kommit till efter att alla har fått enas om vilka rörelser som är typiska för var och en och sedan skapat koreografi av det. <BR>I Övertorneå spelar många basket och på dansgolvet repeteras "basketkvartetter" och "basketdribbeldans". Men också pimpeldanser, köra-skoter-danser och danser om att stiga upp på morgnarna. <BR>De skrivna orden blir till talkörer och ljudkollage och filmer och bilder görs till delar av allkonstverket som snart tar plats på scenen. <BR>- Jag tycker att det är viktigt att presentera andra sätt att berätta om sig själv än genom den raka berättelsen, säger filmaren Jens Choong. <BR>En av de många uppgifter han delat ut till ungdomarna under veckan var att de på kort tid skulle rekonstruera ett befintligt klassrum. Inte ta bort några möbler, inte hämta in något annat än det som fanns i rummet. Resultatet blev foton på rumsliga, mycket fantasifulla installationer som tycks bära på många hemligheter. <BR>- Många av eleverna här har visat stort intresse för film och foto och flera har stannat kvar efter skoltid och fortsatt jobbet, säger Jens Choong, som liksom dansaren Charlotta Ruuth erbjudit extraklasser varje dag. <BR>Idrotts- och klassläraren Maria Karlsson konstaterar att det måste ses som ett gott tecken när eleverna inte lämnar skolan förrän vid fyratiden en fredageftermiddag. <BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Skrivövningar <BR></STRONG></SPAN>- Här i Övertorneå är möjligheterna till dans begränsade, här finns ingen danspedagog. Samma sak är det med film och foto - det kan man inte lära sig här. Skulle man kunna det tror jag många skulle söka sig till det, säger Maria Karlsson, som imponeras över med vilket allvar eleverna gått in i projektet. <BR>"När vi var små så gillade vi att trampa i djupa diken. Vi brukade jaga renar och krokodiler med ärtpistol. Varje gång vi försov oss fick vi gå hundra mil", har någon skaldat under en skrivövning där uppgiften var att man som gammal i ett annat land, en annan kontinent, skulle berätta om sin barndom för sina barnbarn.<BR>Men också: "När jag var ung var solen uppe hela sommaren. Snön var vit och det var 30 grader på vintern". <BR>Ibland är textraderna översatta. Ibland till engelska. Men oftast till meänkieli. <BR>- Det sägs ju att ungdomarna här uppe inte längre är tvåspråkiga och om jag skulle ha frågat dem om de kan meänkieli så skulle de kanske ha sagt nej, säger Ann-Katrin Tideström. <BR>- Men översätta meningar kunde de och gjorde det med liv och lust. Frågan var ju inte om de kunde språket utan om de kunde översätta några meningar.
