Flängandet med säcken, det var egentligen ovärdigt. Suckade han som alltid skulle infinna sig och vred sitt skägg: ho-ho-ho, aldrig i livet. Då knackade det på dörren, hur nu någon kunde veta var han bodde. Han kunde inte minnas att han någonsin avslöjat sitt hemvist för någon, och ändå mindes han nästan allting. Från långliga tider, litteratur exempelvis. Släppte alltså taget om skägget och gick mot dörren.
I yrsnön där utanför stod en underlig figur med mask för ansiktet och konstgjort, vitt skägg. Vad är det för en tomte, tänkte han, men innan han formulerat fråga om det möjligen var Hugo Rask som skojsade till det kom svaret ljudligt och som en motfråga:
-Du gissar mitt namn om jag först säger några ord. Då tar jag av mig masken, det är hemskt vad den kliar förresten. Sen blir det jul!
Det var någonting auktoritärt över frågaren bak masken och så blev det överenskommet.
1
När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang
-Jag undrar om någon skriver dikter på Karelska näset längre, det diktas andra budskap på den sidan gränsen numera ska du veta, gamla och onda, inte som dina.
2
Se blomman! På smaragdegrund
hon blänker, oskuldsfull och skär,
en själ i stoftets kedjor bunden
och Psyches morgondröm hon är
-Vackert, bra, enkelt. Länge sen sist, förresten var jag till Öland förra året. Sade originaltomten och gästen lät masken falla, men hade lika gärna kunnat låta den sitta, vackrare var han då inte.
3
Cikadorna finns, cikoria, krom
och citronträd finns; cikadorna finns;
cikadorna, ceder, cypress, cerebellum
-Nu blir jag rörd, du saknas oss, en världsstämma, en dansk världsstämma.
4
Sverige ligger som en rök,
som röken av en maduro-havanna,
och solen sitter däröver
som en halvsläckt cigarr,
men runt kring horisonten
stå brotten så röda
som bengaliska eldar
och lysa på eländet.
-Du borde ha diktat lite oftare, du verkar alltid uppdaterad, vilken tid du än hörs, förresten saknar jag din eld, den hade behövts i dag, ta nu av masken och visa originalskägget.
5
Skulle jag sörja, då vore jag tokot,
fast än de ginge mig aldrig så slätt.
Lyckan min kan fulla synas gå i krokot,
vakta på tiden, hon lär full gå rätt.
All världen älskar ju vad som är brokot,
många mått’ liva, som ej äter skrätt.
-Fortfarande olycklig, eller? Behåll skägget på och akta dig för Storm, det säger jag bara en gång!
6
Den du litar på
släpper inte din hand.
Min julklapp till dig
är att om du faller
så ska medmänniskorna
glädjas åt att
få ta emot dig.
-Åh, allt lugnt? Och hur trivs du i akademin förresten?
7
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
-Long time, no see! En äkta poet, slängkappa, dörrskylt och basker. Alltsammans i Strängnäs.
8
Månen strålar
Den är stor över ängen
När strålarna är stora
Den är stor över ängen
Där nere
Allt är stort
Det är inte månen
Låt den vara
-Hmm, du tror förstås att jag inte hört talas om obegriplighetsdebatten 1988, men det har jag, och jag minns den som kom 1946 också. Allt som är i påse har varit i säck.
9
Inte det bländande
riket av ljus
men den grå, långsamt gryende
kyliga morgonen
till en serie
av möjliga dagar av arbete
Nästan allt återstår att göra
Det kan gå Det är möjligt
-Bra tid, inte många vet, men jag gick också med i Vietnamdemonstrationerna, lite förklädd, och tomteskägget syntes inte bland alla andra skägg.
10
Efter varje krig
måste någon städa upp.
En någorlunda ordning
uppstår inte av sig själv…
Någon måste ännu ibland
under busken gräva fram
de rostiga argumenten
och bära bort dem till sophögen.
-Nobelt pris igen, va? Vilken liten tomte, men vilka stora ord, och rösten – visst är den från Centraleuropa? Minsann kände jag er, allesammans, nu tar vi på oss tomtemaskerna igen, julen är räddad!
Fotnot: Skicka dina svar på ett vykort till: Norrbottens-Kuriren, Kulturredaktionen, 97181 Luleå. Vi vill ha svaren senast den 7 januari.