- Tänk, att en gång få visats hemma under julen. Tomten suckade av välbehag i den norrbottniska snön. Vilken han förstås pulsade fram genom, i och över dessutom. Med en ålderdomlig herre vid sin sida, ständigt dessa herrar som pulsar i historien, gammalt klädd,som stadd på resa. –Och hur var namnet undrade tomten blitt mot sin skäggige följeslagare.
– Säg bara OM, det blir bra, svarade denne hemlighetsfullt.
OM, tänkte tomten, om inte om varit hade katten dräpt björnen. Men han lät sig nöja, snäll som han var över hemkonsten till rätt sorts snödrivor och en kyla som förintade.
– Medan vi går runt byn kan vi väl gissa gårdar, jag menar gissa litteratur, alltså författare från norra bottnen, du har kanske hört det uttrycket?
– Jodå, svarade OM lite avmätt, det var så man sa på min tid.
Tomten avstod från att säga någonting om att gå till botten med saker och ting, ingenting i dialekten talade för att OM var göteborgare.
– Vi kör igång, här har du ettan, förresten, allihop är poeter, vad det nu är, de skriver nån slags dikt i vart fall:
1
Julen och åren i tiden
I fordomstid och nutid
Det lyser i tiden åren.
Det lyser tider och åren
Och räknas tider och åren
Det lyser jul och åren tid.
Det lyser dagar och veckor
Det lyser månader och år
Och det lyser sol och tider.
Det lyster i sommartid
Det lyster växt och skörd
Det lyster och höst och vinter.
Och i tidsvårens tider
Lyser i försommartider.
En särling, det kan man minst säga, tragiskt öde, inte så många såg hur det brann den där natten, och inte så många läste honom medan han levde. Nu är han utgiven, man pratar om minimalism och han är uppskattad.
OM skakade på huvudet, synbart förvillad, det lät som en mässa, en åkallan från medeltiden. Men tomten gav inte tappt:
- En samtidsvalkyria då, kan det passa?
2
det går en man förbi ett ruckel i lappland
och delar ut sjukdom och förbannelser
intill tid och evighet ska du och dina släktingar förbannas
sjukdom och död ska dränka dig
han sitter i ryggmärgen
Då log OM belåtet och berättade att han nyss besökt unviersitetsbiblioteket i sjö- och stapelstaden, ja nya staden alltså. Jo, henne visste han.
– Du rör dig helst i Lappland noterar jag.
Tomten riposterade genast med att säga något om kustens ljusa nejder och civilisationens utposter och så skandera rader som fick skägget att ryka, han var ju en lysande recitatör, van att nå ut i alla väder:
3
Se, där på ett isflak, detta land med sin gröna mast
och sitt segel av bark! Blåst över fjärden, blåaste
hav bland molnen och svalaste silver i havet. En
skata i tallen, en skuta vid näset, lastad med snö
och med tjära…
- Där fick du stordikt eller vad säger du? Men han är borta nu, den gode mannen, när får vi en sådan diktare igen?
– Han kunde skriva vackert om vad som helst, om mormor, om ladutak, Vietnam, Gotland och medeltida stenmästare. Han kunde inte skriva ovackert.
OM höjde lite intresserat på ögonbrynen, tänkte på Rom och bokutgivningen, men avstod från att kommentera.
4
om våren kommer
en blå liten häst
galopperande
rakt över Bottniska Viken
han vaknar
i solen och snön
gnäggar förtjust
och skrämmer
stora, starka vintern
- Enkelt och klart, den här diktaren räds varken logdanser eller charterresor, hon är vardagsbra och märkte du att Bottenviken kom igen, dags för lite högre ögonbryn igen, vaba?
Här gäller symmetrin i ett asymmetriskt län:
5
Tiden snöar från träden
dalen svävar i djupet
spåret lockar vid källan
såret bär kransar av snö
- Är den bra, eller bara sedvanligt modernistisk, emblematisk säger man visst? Tomtens fråga förblev obesvarad så han fortsatte: - Jag misstänker ofta modernister för att vara i grunden omusikaliska, men det är att svära i kyrkan, märker du inte en viss monotoni, den korta klangen, frånvaron av andning?
6
Mörkret blåsvart
utanför mitt fönster
jag har tänt två ljus
och väntar på honom
som skall komma
någonstans därute
finns han
på väg hem
jag vill vara lugn
när jag hör honom komma
är mörkret vackert
och en ängel svävar förbi
med vingen mot fönsterglaset
OM lyssnade uppmärksamt, tänkte stilla över Rilkes ängel och en annan poet, påpekade något om att det komplexa ryms i det till synes enkla och trulsade vidare. Någon åsikt om snön och kölden tycktes han inte ha.
7
Kulnasatj, min lilla vaja!
Det är tid för oss att fara,
ge oss av åt nordanskogen,
skynda över stora myrar,
färdas till de fagras hem.
Håll mig ej länge, Kajgavare,
far nu väl, du Kälvejaure!
Mycket rinner mig i hågen,
när jag far på Kajgas vik.
- Sån här dikt kallas framkallaren, eller tankarnas flykt av de som förstår och gör den. Kanske är det nåt annat än dikt, troligen är det äldsta litteraturen här, fast oftast muntlig.
– mja, men jag är lite äldre, knarrade OM, inte mycket, men dock. Och de där som skrider fram på stavar känner jag.
8
Jag bygger mitt hus av otäta stockar
och utan grundmur på lösa bockar.
Jag minskar fogarnas tal till färre
som offer åt min okände herre.
Det fattas skorsten och spån på taket
och hålet för dörren är tomt och naket.
Jag bygger mitt hus av intiga stoffer
som offer, som offer.
- Ja, jag måste jämt ha henne med, jag vet, försvarade sig tomten. Hon såg så tydligt eftersom hon kom inresande, och hon hade klang, och musikalitet. Men vad säger du om en riktig slamkrypare? OM, som inte alls visste vad en slamkrypare var för art, lyssnade bara, artigt fostrad som han var.
- Ja, fortsatte tomten, det går snabbt att citera, tre ord bara, å andra sidan varierade med datorkraft. Då blir tre ord till 720 strofer à sex versrader om man låter en permutationsgenerator stå för grovjobbet. Jag vet inte om du hänger med, det blir sådär med dikt som går på högskolor, en slags hospitalisering. Men det var kul de första nio stroferna.
9
Skogen Malmen Vattenkraften
Eftersom OM nu såg ut som ett levande frågetecken och inte en gammal lärdomsbjässe frågade Tomten om han inte själv kunde bidra med ett citat.
– Diktare är jag inte, svarade OM, även om jag diktar till lite ibland. Nå, det fick gå ändå försäkrade tomten. Och så blev det:
10
”Bland invånarna i Norrbotten funnos överallt trollkarlar och besvärjare, vilka här voro liksom i sitt hemland, och vilka genom sin grundliga förfarenhet i att förvända synen på folk förstodo att under olika skepnader förställa sina egna och andras anletsdrag, samt att med bedrägliga former förvanska verkliga utseendet. Och det var ej allenast kämpar, utan även kvinnor och unga flickor som plägade med tillhjälp endast av tunn luft efter behag förvandla sina anleten till skräckinjagande gråa och smutsiga skråpukar…”
- Då vet jag precis vem du är. Tomten sken upp, men det är bra länge sen du var hit va, 1520 typ?
1518-19 rättade OM honom, men det dröjde innan jag fick den tryckt, det kom lite trostvister mellan, Luther och Påven, sånt som händer, men det går över.
Tomten, allvis, visste förstås alla svaren. Säkert är du, bildade läsare, inte sämre. Här är dessutom alla författarna och titlarna, men förvirrade i ordningen som ofta i juletid.
David Vikgren, Skogen, Malmen, Vattenkraften
Stina Aronsson, Kantele
Anita Nilsson, I stället för rapport
Erik Lindegren, Snöflöjt, Intåg i femtiotalet
Olaus Magnus, Historia om de nordiska folken
Maria Vedin, Måne över hyreshus
Verner Boström, Länder
Ulla Ekh, Snöängel
Olof Sirma, cit. ur Lapponia
Folke Isaksson, Det gröna året
Fotnot: För er som vill vara med och tävla om ett bokpaket ber vi er skicka svaren på ett vykort senast den 9 januari till:
Norrbottens-Kuriren
Kulturredaktionen
97181 Luleå.
Vinnarna av tävlingen presenteras lördag den 11 januari 2014 på kultursidan.