Det var Erik Wikström, föreningen Ordanvind, som upptäckte Mimmi Märak vid en poesiuppläsning i Jokkmokk.
- Hon är en exceptionell talang. Hon gör sig bra på scen och läser med lätthet och kraft, trots tunga ämnen, säger han.
Men att Mimmi Märak överhuvudtaget skulle ställa sig på en scen och läsa tackar hon morföräldrarna för. Det var nämligen de som tog med henne på poesiuppläsningen.
- Jag trodde inte det var min grej. Sedan missade jag fler tävlingar. Jag var med på sista öppen scen i Haparanda, vann och blev sedan Norrbottensmästare efter finalen på Lillan i Luleå. Några veckor senare var jag i Malmö och blev tvåa på SM. Det är fortfarande ganska svårt att ta in, säger hon.
En ny värld
När Kuriren når henne är hon fortfarande trött. Tre dagars läsning under Kristihimmelsfärdshelgen med all anspänning och sedan glädje har satt sina spår. Hon är tillbaka i klassrummet vid samernas utbildningscentrum och målar gravyrmönster.
- Jag har skrivit i två år eftersom det känns bra att skriva. Det är inga dagboksanteckningar, utan jag skriver för andra att läsa, men jag har bara läst för mormor och någon kompis tidigare.
Olika karaktär
De tre texter hon uppträde med är av lite olika karaktär.
- Den första jag läste heter Gruvan och handlar om gruvexploateringen. De andra två texterna är personliga dikter. Den ena handlar om ett pissigt förhållande och den sista dikten jag läste är en hyllning till min storasyster.
Och skrivandet kommer hon att fortsätta med.
- Jag tycker det är roligt med stavelserytmik och språkmelodi, men jag kan inte terminologin så bra. Jag läser så att det känns bra. Jag har aldrig lyssnat på hiphop eller poesiuppläsningar tidigare. Det är en ny värld för mig, säger Mimmi Märak.