Tjugo år i tonsatta minnen
Från början handlade det om friskvård. SSAB byggde en friskvårdsanläggning i Svartöstan till sina anställda och någon kom på att man skulle starta en friskvårdskör.
Monica Åslund kallades in som ledare - Stålklang blev hennes allra första "egna" kör.
- Jag minns när vi samlades tillsammans med henne på Blackis för första repetitionen, säger Ann-Christine Boström.
- Vi hade sjungit tillsammans några gånger, men alltid unisont. Första låten vi sjöng var Evert Taubes Rönnerdahl och Monica tyckte att vi skulle sjunga i stämmor, så hon frågade var och en vilken stämma vi tillhörde. Det visste vi inte.
Först SSAB-anställda
Men det klurades snart ut och Stålklang blev först en kör av enbart SSAB-anställda, som sedan utvidgades med hjälp av släkt och vänner för att i dag vara en kör där de 28 koristerna inte har någon särskild arbetsplatstillhörighet. Nu för tiden har Stålklang dessutom en kö av intresserade som vill komma med och sjunga.
Minnena är många från de 20 åren. Gemensamma resor och upplevelser, en sammanhållning som hela tiden går tillbaka till lusten att sjunga tillsammans. Monica Åslund var redan från början noga med att låta sina korister sjunga utan noter och ofta med rörelser.
- Ja, jag minns hur svårt det var att ta rätt steg, att stiga åt höger och inte åt vänster - det var krångligt, säger Bosse Meethz.
Men tiden har gått och erfarenheterna och kunskaperna har blivit fler och för att fira sitt 20-årsjubileum sätter Stålklang upp musikteatern Under skalet, där allt från idé via manus, koreografi till regi görs av körmedlemmarna själva. Sångsolisterna hämtas också ur den egna kören - inte mindre än åtta stycken.
- Musikteater låter så stort så på affischen har vi skrivit "Stålklang jubilerar, musicerar och agerar", säger LarsGunnar Sandström.
Manuset, själva historien, har skrivits av Ann-Christine Boström, som också gjort texter till några av de låtar som kommer att framföras. Bosse Meethz bidrar med sin Hambo i Gammelstadsgränd, med text av brorsan Olle, och nuvarande körledaren Pekka Helles ligger bakom de flesta av arrangemangen och dessutom slutlåten, en helt ny komposition. Musiken är vald efter berättelsen, inte tvärtom.
En lång resa
Under skalet beskriver en resa genom 20 år, men inte nödvändigtvis Stålklangs egen.
- Det tar 20 år för en äppelkärna att utvecklas till ett träd som bär frukt och i centrum för vår historia, som utspelar sig under fyra årstider står Ingrid Marie, som åldras från 12 till 32 år under föreställningens gång.
Stålklang har aldrig varit främmande för stora satsningar. När de firade 10-årsjubileum var det med Livsvalsen, en egen skapelse med musik av Monica Åslund och text av Marie Landström. I början av sin karriär var de den första kören i landet som uppförde Anders Nybergs mässa Himmelen inom och de har samarbetat med många kända solister genom åren.
- Men denna gång har det känts viktigt att klara av allt på egen hand, säger Stålklangsveteranen Yvonne Strand.
Under de intensiva slutrepetitionerna har de tagit hjälp av proffset Jalle Lindblad och i orkestern, som leds av Thomas Bergeskans, sitter ärrade musiker som Sven-Erik Omberg, Gösta Gustavsson och Bruno Öqvist. Först och främst blir det två föreställningar i Luleås Lärkan nästa helg, sedan är de öppna för alla förslag.
- En dröm vore ju förstås att få framföra Under skalet i Kulturens hus när det står färdigt.
Den obligatoriska frågan varför man varje tisdag år ut och år in väljer att gå till sina körrepetitioner får ett lika obligatoriskt svar: "Därför att det är så roligt".
- Jamen, det handlar om mycket annat också, bland annat om en väldigt okomplicerad form av samvaro, säger Ann-Christine Boström.
- Några här känner jag väl, men många av mina körkompisar har jag ingen susning om vad de sysslar med eller hur deras privatliv ser ut. I en kör har man roligt tillsammans i stunden, lär känna varandra utifrån det man gör tillsammans här och nu. Det är något alldeles särskilt med det, säger Ann-Christine Boström.
Så jobbar vi med nyheter