Timo Räisänen - lagar musik och spelar mat

Första soloplattan blev en minisuccé. Andra blev en succé. Kan den tredje vara nyckeln till himlen för Timo Räisänen?
- Jag vill ju alltid att det ska sparka skiten ur allt jag gjort innan, säger han.
Timo Räisänen kan inte dölja hur bra han tycker att senaste skivan Love will turn you around är.
- Den är väldigt helgjuten. Den spretar inte. Den är en kompakt smäll på käften. Om man får skryta.
Det får man. För han har rätt: Love will... tar vid där förra skivan I?m indian slutade. De mäktiga riffen och gitarrväggarna från hittarna Fear no darkness, Promised child och I?m sorry, Shirley går igen, fast förädlade. Det är en ännu hårdare, ännu rockigare skiva.

"Som att föda elva barn"
- Den öppnar för mycket headbanging. Jag älskar att headbanga. Efter en bra konsert ska man inte kunna röra på huvudet över huvud taget, man ska ha så mycket träningsvärk.
Men samtidigt var det en svår skiva att göra, berättar han. Redan under turnén förra hösten började melodier "ploppa upp" i huvudet på honom.
- Jag kände inte att jag var klar med "I?m indian" och så började de här ploppa upp. Och de lämnade mig inte ifred. Det blev en jävligt krävande skiva att göra. Det var som att föda och uppfostra elva barn - riktigt pockande på uppmärksamhet hela tiden.
Många artister skulle nog inte kalla det ett problem att nya idéer "ploppar upp"...
- Det kanske är lite av ett lyxproblem eftersom det gäller det jag i slutänden ska försörja mig på. Men det var psykiskt påfrestande. Jag kan inte säga annat även om jag låter som en jävla lipsill.
Du kommer ju även ut som före detta Duracell-kanin i låten Sixteen. Börjar energin ta slut?
- Jag börjar bli gammal. Bakfyllorna blir värre och jag orkar inte hålla på så mycket. Fast det gäller inte musiken. För musikaliskt känner jag inte att jag börjar tröttna. Snarare har jag blivit ännu mer fokuserad. Jag har min musik, min matlagning och jag har min familj. Det är de grejerna jag är intresserad av.

Passionerad kock
Ja - matlagning. Timo Räisänen är en passionerad amatörkock, som till och med har sagt nej till erbjudanden om att göra matlagningsprogram i tv. Han bangar inte för att göra ravioli med tripes-fyllning (det vill säga inälvor) eller gå upp extra tidigt för att långkoka bönor till middag. Han kallar det för "soul food", men menar det inte bokstavligt.
- För mig är soul food mat där man lägger ner mycket själ. Och att det tar tid. Det kan lika gärna vara bouillabaisse eller dillkött som man lagt ner tid på. Det tycker jag jävlar i mig är soulfood.
Musik och mat alltså. Det känns inte som en slump.
- Nej, anledningen till att jag har de två passionerna i livet är ju att det är exakt samma sak: man lägger in jobb och får tillbaka massa kärlek. Man lagar åt andra och man gör musik för andra.