Timbuktu är den bästa hiphopakten du kan se live i Sverige. Det skrev jag redan sommaren 2004, när han, Chords, Dj Amato och kompbandet Damn! gästade Luleåkalaset. <BR>Det har varit ett jäkla tjat om Timbuktu är bättre med liveband (som med Damn!) eller minst lika bra med en Dj Amato och instrumentaler i skiv-väskan, som också är lineupen på Facefront. <BR>Jag vet inte. Jag har sett Timbuktu live fler gånger än min hand har fingrar. Klart det är lite fetare med ett helt liveband på scen, men det är fett så det blir över även utan. <BR>Att alla, hiphopare eller inte älskar Timbuktu har flera förklaringar. En är den lättillgängliga musiken full av progg och afrikanska influenser, som naturligt nog tilltalar fler än de redan hiphopbitna. Men man ska inte underskatta livebiten. Att bygga upp en stabil fanbas i Sverige tar många år, minst två bra skivor och en jäkla massa turnerande.<BR>För en artist kan vara hur bra som helst på skiva, men det är inte förrän man sett hon/han/dem live som man kan bli biten på riktigt. <BR>I Piteå är publiken i yngsta laget. Låtar som Gott folk och Jag drar funkar bäst på en publik som sällan orkar plöja längre in i skivorna är Timbuktus senaste MTV-hit. För det märks att ytterst få hänger med när Amato luftar upp giget med klassiska hiphopinstrumentaler som All 4 Tha Cash (Dj Premier), eller Timbuktus första hit i underjorden Lifestress från 1996. <BR>Men killarna är proffs. Och de har roligt på scen, från första till sista minuten. <BR>För man vet att en konsert varit riktigt bra, när det första man gör efter att ha kommit hem, är att gräva sig igenom samlingen efter det där (halvt) bortglömda exemplaret av en låt man precis hörde live. <BR>Innan jag hade ro att sova natten till lördag var jag bara tvungen att plöja Lifestress?tolvan minst tre gånger. Sån inverkan kan Timbuktu ha på en snart 30-årig ung man. <BR>
