Tillbringa sommaren med Lisbeth Salander

Kultur och Nöje2006-06-23 06:00
En gång för länge sedan stack jag en radiomikrofon under näsan på Expressens dåvarande chefredaktör Bo Strömstedt. Hans status var vid den tiden en annan än den han erövrat på senare år - att kvällspressen skulle komma att bli ännu värre var det inte många som trodde då.
Anledningen till intervjun var att tidningen på löpsedlar och i artiklar uppmanat kvinnor att stanna hemma om kvällarna. Det var farligt att vistas utomhus, kvinnoöverfallen var många och tidningen bidrog tjänstvilligt med varningar om de värsta platserna.
Varför inte vända på steken, föreslog vi, några unga kvinnor. Varför inte uppmana alla män att stanna hemma i stället så att vi kvinnor kan få gå i fred på gatorna?
Strömstedt var vänlig och milt överseende. Svarade väl inte direkt på våra frågor och nappade inte på förslaget. I stället slog han sig ner framför en gulmålad tramporgel på sitt kontor och spelade psalmer för oss.
Kvinnors ilska över sakernas tillstånd tas sällan på allvar, en sanning som skaver livet igenom. Att ständigt utpekas och skildras som offer tär på krafterna och underblåser vreden.
Därför är det befriande härligt att för en gång skull få möta en kvinnlig hjälte som trots sin längd - 150 centimeter, vikt 47 kilo - och sin unga ålder inte bangar för någonting.
Hon heter Lisbeth Salander och är den kvinnliga huvudpersonen i författaren Stieg Larssons omtalade kriminalroman Flickan som lekte med elden, andra delen i en serie om tre. Den första - Män som hatar kvinnor - kom förra året och blev en stor succé hos både kritiker och läsare.
Boken var Stieg Larssons litterära debut. Efter 20 år som reporter på TT sadlade han om och blev chefredaktör för tidskriften Expo som han var med om att starta som en reaktion på mordet på John Hron i Kungälv, den asylsökande Gerard Gbeyo i Klippan och hockeyspelaren Peter Karlsson i Västerås.
På den lilla fritid han hade satt han och skrev manus till tre kriminalromaner om journalisten Mikael Blomkvist och hackern Lisbeth Salander. Lämnade in dem till Norstedts som nappade direkt och sålde filmrättigheterna. Men redan innan den första boken hann gå i tryck avled Stieg Larsson i en hjärtattack.
Sällan har en debut blivit så uppmärksammad och när den andra boken kom ut för knappt en månad sedan mottogs den också med jubel av kritiker som pratade så ingående om den att de snudd på avslöjade hela intrigen.
Stieg Larsson är en god och förtjust berättare med stora kunskaper om kriminalgenren. Leker gärna med schabloner, kan sina förebilder.
En av dem är sannolikt Astrid Lindgren. För i Lisbeth Salander skapar han en Pippi Långstrump för vuxna kvinnor. Hon är stark, men också mycket snäll. Hon är okonventionell och inte så lite socialt missanpassad och begåvad med rik fantasi. Hon är gatusmart och intelligent - liksom i förbifarten passar hon på att lösa Fermats gåta som hållit allvarliga män sysselsatta i årtionden.
Handlingskraften är total och utsätts hon för en oförrätt inte bara försvarar hon sig. Hon hämnas också. Dessutom har hon egna guldpengar. Förvisso saknar hon Pippis humor och hon är inte särskilt trevlig, men snacka om vad hon behövs!
Lisbeth Salander är en kvinna att umgås med i sommar, två tunga tegelstenar som räcker några dagar och inspirerar längre än så. Ett tips så gott som något inför semestern, som för min del startar nu.
Sommarens kulturredaktör heter Lars Hedström.
Trevlig midsommar!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!