Tight och drivet mellanmål

Ingen kör så långt ögat nådde, men en härlig samling musiker med stort kunnande och bra scennärvaro. Med J P Nyströmmedlemmen Svante Lindqvist som första namn kanske det fanns en del i publiken som blev förvånade, men förhoppningsvis, inte besvikna över låtvalet. Det var en bred repertoar bestående av visor, jazz och folkmusik som vi fick ta del av. Även lite pop- och rocktoner. Hans de Waard, denne fantastiske kontrabasist från Amsterdam, men numera boende i Skabram utanför Jokkmokk, inledde konserten. Ett skickligt kontrabassolo gick så småningom över i en skön softad jazzlåt när de övriga tre från Dan Johanssons kvartett kom in på scenen. Därefter gjordes en snygg övergång till den fina visan Jag vet en dejlig rosa med Svante Lindqvist på fiol. Lindqvists mellansnack var, som vanligt, av god kvalitet. Det skämtades och ironiserades friskt, men mycket av pratet bestod också av djup och allvar om vad som är viktigt i livet och att göra det man tror på. Jag är en stor älskare av vissångaren Olle Adolphson och de visor som han har lämnat efter sig. Därför blev jag jätteglad när Lindqvist gav sig på Adolphsons Nu är det gott att leva och Grön kväll i Margretelund fint uppbackad av de övriga musikerna. Precis som i Adolphsons fall så har Lindqvist inte något brett röstomfång, men när han liksom Adolphson sjunger episkt och med övertygelse inifrån så blir det hur bra som helst. Sjung med den röst du har, brukar Lindqvist säga och det gör han verkligen. Det är en konst att kunna berätta det man sjunger om och den konsten behärskar han verkligen. Ulf B Jonsson, denne lyhörde och duktige dragspelare, bidrog förtjänstfullt med sina toner. Han bara finns där, smälter in i ljudbilden och gör allting så rätt, så rätt. Dan Johanssons kvartett är ett oerhört tight och välspelande gäng, det fick vi många prov på under konsertens gång. Jag tänker då, bland annat, på den snygga polskan från Dalarna ur samlingen Svenska låtar med Lindqvist på fiol, och de snygga soloinsatserna i I will wait for you. Härligt också med Django Reinhardtlåten där Tommy Lakso stod för ett underbart gitarrspel. Efter pausen inledde Ulf B Jonsson på egen hand med att spela en vacker irländskt klingande låt som hyllning till sin dotter Anna,som satt i publiken. Även Dan Johansson tillägnade sin dotter en låt som han skrivit själv, A little waltz for Jenny. Oerhört tight och drivet spel från alla i kvartetten och snyggt spel på flygelhorn av herr Johansson själv. Jag skulle kunna räkna upp många fler fina låtar och insatser men som ni redan för länge sedan har förstått så var det här en minnesvärd kväll.

Tight och drivet mellanmål

Advent och tiden fram till jul brukar, som bekant, vara körernas stora tid vad gäller framträdanden och så även våren. Men, tiden mellan jul och nyår då? Ja, då kan man, till exempel, gå och avnjuta en konsert av det slag som gavs i lördags kväll.