Då vattenkanoner, taggtråd och främlingsfientliga demonstrationer anses vara lämpliga åtgärder mot folk i nöd, kan det var på sin plats att erinra om Simone Weils ord: ”Om man inte känner till det förflutna så förstår man inte nutiden och är inte lämplig att forma framtiden”. Detta gäller i stort som smått, politik som kultur. Att lära sig av det som har varit är nyckeln till framtiden. Därför är det glädjande att Norrbottens museum tar sitt uppdrag på allvar och ur sina, långt ifrån representativa, samlingar sammanställt en utställning av tidiga pionjärer inom Norrbottenskonsten. Detta aktualiserar även frågan om behovet av att komplettera samlingarna för framtida forskning. Konst är ett viktigt historiskt källmaterial.
De flesta av konstnärerna som ingår i den här utställningen har setts i andra sammanhang genom åren. Några var dock nya för mig som exempelvis paret Torsten Hjelm och Saga Ekström. Hjelm hade sina rötter i Haparanda men har uppfattats som Söderköpingkonstnär, så också Ekström. Ett annat namn som inte lämnat så många spår efter sig är Lena Granath, bördig från Kiruna. En mer eller mindre doldis är Gunnar Nordberg från Bredåker. Som, om jag inte missminner mig, är svärson till Bodenkonstnären Hjalmar Rönnbäck vilken även representeras av skulpturer i utställningen. Nordberg förnekar sig inte i sitt arbetaranstrukna gråmåleri i sin bild Vidsels plantskola.
Flera medlemmar ur Tuoddargruppens kärna som Berry Kurkkio, Lena Nallo och Barbro Törngren är representerade i visningen. Lena Nallos frimärken väckte en del uppmärksamhet under slutet av det radikala sjuttiotalet, då det fördes en debatt om Sydsveriges koloniala syn på Norrland. Tankar på självständighet låg inte långt borta. Vi flytt int! var parollen.
Naivisten Kristina Forstén är en av de verkliga pionjärerna i det inhemska konstlivet. Det råder delade meningar om hennes ursprung men hon levde en del av sitt tidiga liv i Kalix. Hon uppmärksammades vid en stor mönstring av naivistisk konst på Göteborgs konstmuseum 1966, där hon jämfördes med Sveriges ”mesta” naivist, Lim-Johan. Vid en genomgång av äktnaiv konst av det franska förlaget Hazan i början på 1980-talet representerade hon Sverige som Cette boulangère ambulante de Kalix-Bredvik, (den vandrande bagerskan från Kalix-Bredvik) I den här utställningen är hon representerad med en bild Matteus 17:1-8. Av hennes bilder finns, vad man känner till, endast tio bevarade.
Ytterligare en som fick ett internationellt erkännande var Haparandakonstnären Charles Portin här företrädd av fyra olika målningar. I sin produktion spände han över ett brett register från saklighet till konkretism. Han höll sig ajour med strömningarna i tiden, hade den ena foten i Paris och den andra i Stockholm och Haparanda. En mer dekorativ konkretism/expressionism står Arvidsjaurmålaren Per-Fredrik Glommé för, med sin enda men väl avvägda och vackra målning Växande. Ett verk som jag personligen tycker är ett av de elegantaste jag har sett av hans hand. Vi har haft få drivna skulptörer i Norrbottens korta konsthistoria, men nämnda Hjalmar Rönnbäck är utan tvekan en av de bättre. Han arbetade företrädesvis i trä i kraftfulla slutna former men han har även gjort en del offentliga verk i metall. Här visas fyra skulpturer av trä och en modellerad i gips. Ett kraftfullt porträtt i patinerat trä visar på ett öga för enkelhet och utmärkt form.
Man kan hoppas på att utställningen Ansikten, Platser, Perspektiv är ett uttryck för ett fortsatt ansvarstagande från Norrbottens Museum för den Norrbottniska konsten. Mina förhoppningar om att det nybildade Konstmuseet i Norr skulle axla det ansvaret har dessvärre kommit på skam.