Tidens och minnets mystik

Anders Johansson Stränderna Ängö Bok & Bild Inför författarskap man känner väl förväntar man sig inte stora överraskningar. Det kan rent av vara svårt att finna något annat än återkännandets värme när man läser nya verk av dem man tror sig känna. När jag börjar läsa Anders Johanssons nya diktsamling Stränderna läser jag först bara bekräftelsen. Den flödande texten, de aldrig tvungna liknelserna, skönheten och melodin i allt han skriver. Föreningen av vardag, natur och god tanke. Han har drag av Tranströmer upptäcker jag plötsligt, en mer naturlyrisk och mindre modernistisk Tranströmer. Och så släpper han alltmer fram döden i sin diktning. Tidigare har han skrivit om de döda och om minnet och därigenom om de dödas röster men nu har döden börjat bli subjekt, närvaro. Det är mer svårtolkat att närma sig en diktare man känner väl. Eller åtminstone har läst väl. Nyanserna, de små förskjutningarna (som naturligtvis alltid har funnits) har vridit det man trodde välkänt till en helt ny bild. Anders Johanssons minnen förändras, som minnen alltid gör, från trygghet till fråga: ?Det kunde vara/ Vilken sommarkväll som helst/ Trädgården fylls/ Av en plötslig tystnad./ Allt omkring mig är valt/ Ur tidigare somrar/ Bakom ljuden/ Finns andra platser/ Och ett landskap/ Där allt är dödligt?. När man förstått minnen tillräckligt väl blir de lika med det nuvarande. Samma gåta, men också samma klarhet. De avromantiseras. Kanske är det dit Anders Johanssons minnesdiktning färdas? ?Kan skuggor förstå varandra?/ Kan en bild förstå en annan bild?/ Kan någon lämna sin plats på ett fotografi/ Och ett ögonblick bli en av oss?? Tidens och minnets mystik. Den stora fonden av glömska där bakom. Om detta skriver Anders Johansson mycket i Stränderna. Kanske är tonen tyngre, här finns en insikt om alltings gräns som inte blivit lika klart utsagd tidigare. ?Kanske är mitt medvetande/ En spegel i det fallande ljuset./ Som om jag behövde påminnas om/ Hur kort vårt ögonblick i tiden är.?

Tidens och minnets mystik

"När jag börjar läsa Anders Johanssons nya diktsamling Stränderna läser jag först bara bekräftelsen", skriver Norrbottens-Kurirens Jan-Olov Nyström i sin recension.