Thoreaus klassiker i ny översättning

"När jag skrev följande sidor, eller snarare den största delen av dem, levde jag ensam, i skogarna, mer än en kilometer från närmsta granne, i ett hus som jag själv hade byggt vid strandkanten till skogstjärnen Walden".
Så börjar Thoreau sin berättelse om avskildheten. Det är en amerikansk klassiker, kanske själva den amerikanska berättelsen, den om ensamheten, som kan vara Nick Adams i en novell av Hemingway eller i värsta fall Patrick Batemans i Bret Easton Ellis American Psycho.
För 150 år sedan drog sig den unge läraren, författaren, kanske filosofen Thoreau undan från världen och byggde sig ett skjul vid tjärnen Walden. Där kunde han fiska och odla bönor, brödsäd och potatis och i skenet från brasan föra bok. Det blev en räkenskapsbok om många onödigheter; till exempel om hur lite man egentligen behöver arbeta för att reda sig och hur mycket tid man kan vinna på att vandra istället för att åka tåg. Det är en tankebok om naturen och årstiderna, om tystnaden och ensamheten, en civilisationskritik, som fortfarande är giltig genom att ställa frågorna om brådskan, om alla dessa saker, varuraseriet och alla dessa kommunikationer. Varför bringa den gamla världen närmare den nya, när "den första nyhet som når det breda, viftande amerikanska örat är att prinsessan Adelaide har kikhosta"?
Walden är samtida med dr Marx Kommunistiska manifest och kritiken av samtiden kan någon gång tyckas vara av samma slag, men däremellan finns också en avgrund, den mellan individen och kollektivet.
Walden är ofta en glädje att läsa. Här skymtar det lyckliga Amerika och det goda; det som är frisinnets och frihetens, det civila upprorets och miljörörelsens Amerika, allt som man ibland glömmer bort att det finns, eller har funnits. Men här anas emellanåt också det olyckliga Amerika, det som är puritanismens och självgodhetens hemland, bigotteriets.
I undertexten - några gånger uttryckligen - finns en märklig kluvenhet vid detta att vörda naturen och vilja vara en del av skapelsen, men samtidigt skämmas för just denna delaktighet, skämmas för sin lust och sina drifter; att dyrka det naturliga, men förneka sinnlighet och idealisera kyskhet.
Denna kluvenhet mellan lust och renhet kom senare att inspirera våra svenska arbetarförfattare. Det löper en rottråd från Thoreaus Walden över D H Lawrences Lady Chatterlys älskare till de svenska primitivisterna, till Arthur Lundkvist, Ivar Lo, Eyvind J och de andra. Hos dem blommade denna kluvenhet ut i en kvinnoskräck. Kvinnan dyrkades som natur, som skog, mjuka kullar och en tjärn med fuktig våtmark, men inte som människa. Så formulerade de sin konflikt mellan sinnlighet och obundenhet i Thoreaus efterföljd.