Thomas tog steget

I nio år hade Thomas Deutgen jobbat på Radio Norrbotten. Han trivdes bra men hjulspåren kändes nog så inkörda. En kväll satt han med vännen Tomas Lidberg. ? Jag funderade över vad jag ville med mitt liv, säger Thomas Deutgen filosofiskt över en kopp kaffe på Nöjeskrogen. Tomas Lidberg ville sälja Onkel Sam i Boden. ? Jag hade tänkt att det skulle vara roligt att bli arrangör eftersom jag varit ute och sett så otroligt många dansställen. Tanken var dock att byta bana om kanske 20 år. Men han slog till. Nöjeskrogen var ett faktum. ? Det var lika bra att prova. Annars skulle jag bara ångra mig. Och att ha Tomas med som mentor var en förutsättning. Branschen var helt ny för mig. Sedan februari 2003 har krogen rullat på. För en vuxen publik ? Jag har kört varje fredag och vissa lördagar, utom på sommaren. Både dans, artister och litet shower. Inte så mycket 18-årsdisko. Min affärsplan innebär att jag erbjuder underhållning för vuxen publik. Thomas Deutgen har dessutom blivit arrendator av Mogenlogen som i sommar blir Nöjeslogen. Samt varit med och ordna tre större dansgalor. ? Tillströmningen av publik har varit god och mindre god, rannsakar han sig själv. Beroende på dag i månaden, om det är älgjakt, hockey-VM eller annat. Men större arrangemangen har haft jättebra med folk. I Boden finns ett sug efter större artister som inte är här så ofta. Nöjesloge i maj Hans tanke var att pyssla på med Nöjeskrogen. Jobba litet på radion. Allt blev dock mer up-tempo. ? Just nu funderar jag vad jag ska göra med Nöjeskrogen. Den tar tid. Ska jag sätta upp stolar, plocka papper och tända värmeljus. Eller tänka och planera för större evenemang? Nöjeslogen på Storheden snurrar igång under maj månad. Där planeras dans under sommarlördagar jämte raggarbilsutställning med jippon och pub samt ett arrangemang med veteranbilsutställning. ? Logen är trivsam. Den behöver inte göras om så mycket. Klippa gräs, måla plank och så där räcker. Omtumlande Radion har han släppt till stor del. Tidsbrist och risk för att sitta på dubbla stolar i journalistrollen spelade in. Hur känns kostymen som nöjespappa? ? Den känns litet omtumlande. Ännu förstår jag inte riktigt situationen. Roligt är att folk tycker att det är kul att jag gör något. Och jag har insett att det inte bara behöver vara dans. Jag kan även ordna andra arrangemang. Ekonomiskt? ? På tid går det åt rätt håll. Men jag har inget stort rörelsekapital. Och kommer 80?100 personer är det inte så kul. Jag är helt beroende av publik- och barpengar. ? Visst skulle jag tjäna mer och ha ett betydligt lugnare liv om jag jobbade på radion. Men utmaningen skulle inte vara densamma. Han vill inte bli löneslav igen. ? Och framför allt när jag efter hand fattat att nöjeslivet i Norrbotten kan utvecklas. Det är ganska eftersatt. Pontushallen i Luleå är exempelvis en kanonanläggning där man kan ha konserter eller uppträdanden för 2.000 personer. Dansen lever vidare Svensk pardans med dansband hänger säkert med även om 15 år, tror han. Men frågetecknen är större i längre tidsperspektiv. Mycket hänger på nyrekrytering underifrån där skolan har stort ansvar. ? I skolåldern har dansen mer social funktion, att killar och tjejer ska lära sig att ta i varandra, och mindre att lära sig danssteg. Men jag tror ändå att dansen kommer att finnas kvar i Sverige. Här i landet har man alltid dansat, om inte foxtrot och bugg så annat.

Thomas tog steget

Radio- och dansman Deutgen ville ta ett steg i livet.Han tog klivet till dans- och nöjesbranschen utan vidare kunskaper.Hittills har han inte snubblat.? Roligast har varit att idén håller. Jag har följt min affärsplan, summerar Thomas Deutgen första året som nöjespappa.

Radio- och dansman Deutgen ville ta ett steg i livet.
Han tog klivet till dans- och nöjesbranschen utan vidare kunskaper.
Hittills har han inte snubblat.
? Roligast har varit att idén håller. Jag har följt min affärsplan, summerar Thomas Deutgen första året som nöjespappa.