"Coloured" stavas med brittiskt "ou" och det är faktiskt något engelskt över bandet. En småpreppy klädkod och en sångare med tendenser till larger-then-life-personlighet (vilket absolut inte är en negativ kvalité hos en frontman) tycks placera bandet i 60-talets popengland, men de låter modernare; på sin höjd doftar låtmaterialet 90-tal. The Coloured Office Papers musik är bar, deras utstrålning är bättre.
The Turks har ett mysigt, nästan andligt sound. Scennärvaron är ringa och tillhandahålls helt av gruppens sångerska, men det känns inte heller som sådana ting är särskilt viktiga för dem. De spelar inte för länge och trots den huvudsakliga avspända stämningen blir det aldrig tråkigt. Aldrig heller överdrivet intressant.
Det märks tydligt att Threatened Monkey är oerfarna, men de har åtminstonde en viss potential. Deras låtar är ofta korta, ibland skräniga, men ändå blir de aldrig riktigt punkiga, särskilt när de varvar med finstämda ballader. Threatened Monkey verkar gilla att spela och med lite övning så kanske de snart tyrivs på scen.