The New Man: nytt namn, ny musik

- Paris var mäktigt, mycket folk. Vi spelade på La Cigale, ett anrikt ställe. Vi träffade folk efter spelningen som sade att de försökt få spela där jättelänge utan att lyckas. Vi kom ju utifrån, men det kändes speciellt. Men det var väl det att Paris är en stor stad också, att det finns en scen för den sortens musik vi spelade. Mer personligt
Imperfekt. Spelade. Det är nyckelordet här. För två år sedan bestämde sig Olle för att göra något annat. Tio låtar som inte hade så mycket att göra med den folkrock man tidigare höll på med. - Vi är ju ett band nu, men på sätt och vis känns det här ändå mer personligt än tidigare, ännu mer som min grej. Tidigare gjorde jag låtar på ett ganska traditionellt sätt. Nu hoppade jag liksom över delen där man sätter sig ner med en gitarr och skriver färdigt en låt. Jag spelade i stället in hela tiden och när jag spelade fel utvecklade jag felet snarare än korrigerade det. Det var dessa demos som sedan utgjorde fundamentet för vad som skulle bli den än så länge odöpta skivan, The New Mans debut. Ska kännas live
Musiken är därför vid första anblicken mer komplicerad än tidigare, inte så många raka takter, postrock snarare än folkrock. Eller, om ordet inte redan var upptaget med att stå för äcklig instrumentonani, jazzrock. Men när man lyssnat in sig litegrann faller det sig fullkomligt naturligt. För varför skulle man inte lika gärna kunna låta melodierna styra vändorna och rytmiken, snarare än det traditionellt vanligare tvärtom? - Jag vill att det ska låta som det känns när man spelar live, att försöka återskapa den magin som kan uppstå när man inte riktigt vet vad som händer. Någon spelar fel, man kommer bort sig, men alla hänger med. Göra musiken ännu mer organisk och levande genom att fila bort de konventioner som finns i traditionell pop- och rockmusik. Men det är svårt, det tar tid. Långa pauser
Dock är det inte det som gjort att man hållit på med den här skivan i två år. - Nä, det har varit ganska långa pauser också, personliga omständigheter. Men också på grund av att de skivbolag vi hade innan (A West Side Fabrication i Sverige, Fargo i Frankrike) inte riktigt visste vad de skulle göra av den här nya musiken. Och vi spelade ju in hela skivan själv, vi är medvetna om att den är lite ovanlig, så vi kunde inte riktigt presentera den för någon annan heller innan den var färdig. När Fargo fick höra litegrann var de inte intresserade längre. Det var då vi bytte namn. Eller, bytte, skaffade oss ett namn. Innan var väl tanken att det skulle ges ut under mitt namn, men jag ville ha en nystart och dessutom har de andra bidragit så mycket. Gjorde allt själva
Alla spelar lite olika instrument, Exempelvis spelar Olle själv rätt mycket trummor. Men det gör ordinarie batterist Johan Englund med. Och bröderna Lidman. Eftersom man gjorde allt själva ändå kunde man lika gärna ge ut skivan också. - Ja, vi har ett eget skivbolag nu. Scrapyard heter det. Tanken är att ge ut skivan och om något större bolag skulle vara intresserat får de gärna ge ut den, de med. Eftersom folk knappt köper fysiska skivor längre kan man med fog argumentera för att skivbolagen spelat ut sin roll. För om de inte säljer får de inte in några pengar att finansiera inspelningar med. Kvar sitter de då som forna tiders patroner som man som artist ska ta av sig hatten för och buga. Men det enda som händer är att man förkyler sig. Press på media
Det enda skivbolagen rent fysiskt kan bistå med är kontakter och med att sätta en viss press på media. Men det kan man faktiskt göra själv också. Dessutom behöver man inte ens argumentera för att slippa göra grejer, vad det än månde vara, som man känner sig obekväm med. Och viktigast av allt är ändå musiken, att få göra saker i sin egen takt, på sitt eget sätt. Något som faktiskt är enklare nu än tidigare. Paradoxalt nog. För inga pengar betyder också mindre ansvar inför finansiärer. - Det är så roligt att göra skivor, att prova sig fram. Det är som att måla, man pillar lite, man ändrar. Live är vad det är; utlevelse, extas, men inte mycket mer. Fast det är en grym känsla. Men det är liksom sport. Att spela in är konst.

The New Man: nytt namn, ny musik

Tidigt 2008 släpptes Venture, Olle Nymans andra skiva. Man spelade rätt mycket live, framförallt utomlands, Israel, Spanien och Frankrike.