The Manchurian Candidate

Jonathan Demmes nya version av den film som hette Hjärntvättad när den hade premiär i Sverige 1962 (The Manchurian Candidate i original, då liksom nu) släpps med en närmast precis timing, eftersom den onekligen kommer att få en hel del draghjälp av det amerikanska presidentvalet och dess efterspel. Även i filmen (liksom i Richard Condons roman som alltsammans bygger på) är det nämligen presidentval på gång. Partikongress i New Yorks Madison Square Garden och det hela är skildrat med en så kusligt stor känsla för alla tricks, skumma detaljer och manipulativa metoder att man bara nickar igenkännande. Raymond Shaw (utmärkt spelad av Liv Schreiber) är en vicepresident-kandidat sponsrad av den hemlighetsfulla organisationen Manchurian Global. Han är också en dekorerad krigshjälte, med tapperhetsmedalj erövrad i Kuwaitkriget 1991. Och stenhårt kontrollerad av sin mor; en genuint ondskefull kvinna vällustigt gestaltad av Meryl Streep. Dessutom är Raymond Shaw ett mänskligt vrak, styrd av implantat som finns i hans kropp. Och det är där som konspirationen i den här filmen debuterar och som gör att den ganska snart upplevs som en bastardisering av TV-serier som Arkiv X och Millennium samt politiskt orienterade amerikanska 70-talsfilmer som Avlyssningen, Alla presidentens män och Night Moves ? dödligt utspel. Det är inte dåligt. Absolut inte. Möjligen hade man väntat sig något mer också och har man sett den första filmen, där Laurence Harvey, Frank Sinatra och Angela Lansbury hade de ledande rollerna, så känner man igen sig. Fast då var det händelser under Koreakriget som satte i gång manipulationen av Raymond Shaw och hans krigskamrat Bennet Marco (som spelas av Denzel Washington här) och kommunismen var den uttalade fienden ? här nöjer man sig med den där stora och allomfattande Konspirationen, som ju som bekant dominerade många av intrigerna i Arkiv X. Bennet Marco plågas av återkommande drömmar, som har med Kuwaitkriget att göra. Han upptäcker att även andra av hans kamrater därifrån har dessa drömmar. Men har även Raymond Shaw dem? Marco söker upp Shaw och ramlar samtidigt in i en härva av beteendemanipulation, hypnos via telefon och en hel del annat smått och gott. Dessutom är inga offer för stora att utföra, i kampen om den politiska makten. Alla smutsiga tricks kommer till användning. Och några till också. Man bör nog vara någorlunda intresserad av amerikansk politik och samtidshistoria, för att få fullt utbyte av den här filmen. Den är spännande så det förslår och mestadels även verkningsfullt välspelad (i biroller noteras de mycket precisa arbeten som utförs av bland andra Jon Voight, Dean Stockwell och Bruno Ganz), men Demmes regi hade nog kunnat skapa en ännu bredare bas för allt det konspirativa att luta sig mot också. Men det är ändå en närmast pervers njutning att se en Meryl Streep i toppform spela skjortorna av exakt alla som bara snuddar vid henne här. Hon är morsan från helvetet och ställd intill henne bleknar till och med den vanligtvis så kompetente Denzel Washington. Han är den försynte mannen med vittring mot superkonspirationen och med egna obehagliga minnen att brottas med. Men det räcker inte för att ge Streep en match. Angela Lansbury som hänsynslös mamma i originalfilmen var vass, men Streep är ännu bättre. För övrigt kan det också nämnas att Frank Sinatra såg till att få den av John Frankenheimer regisserade Hjärntvättad att försvinna från biorepertoaren omedelbart efter mordet på president Kennedy 1963 (parallellerna ansågs som för många mellan fiktion och verklighet) och att den sedan var borta i flera decennier. Nu finns den dock på DVD och visas i TV. Och som en av medproducenterna till den här nya versionen finns ? Sinatras dotter Tina. Knappast någon tillfällighet, väl?