The Embassy strävar efter sin egen lycka

The Embassy från Göteborg har sedan debuten för fem år sedan varit ett av Sveriges mest älskade och hatade popband. Släktskapet med Luleås The Bear Quartet är vid en första anblick många och på frågan vad duon vet om Luleåpop så pratar Fredrik Lindson och Torbjörn Håkansson som utgör duon The Embassy också gärna om BQ. Att de två jämförs som band kanske inte är så konstigt. Skörheten i de båda akternas musik finns där. Den flyktiga och melodiösa enkelheten likaså. Men om BQ i media beskrivs som pop med klassisk Luleårockattityd (läs oborstade livegig, rörigt och svårmod) så vill The Embassy själva stå för något helt annat.  ? Vår musik skiljer ju sig åt ganska mycket. Och hela idén med The Embassy är att det är ett projekt för att jag och Fredrik ska utvecklas personligen. Vi repar till exempel nästan aldrig för att vi inte vill bli less på Embassy och vi måste förändra oss hela tiden för annars blir det tråkigt, säger Torbjörn. Omtalat debutalbum ? Min bild av Luleåpop är att det är mycket män som spelar gitarrbaserad musik. Och att de har politiska åsikter, fyller Fredrik i. Debutalbumet Futile Crimes som kom 2002 blev omtalat i smal popmedia. Ni som gillar garagerock vet att rockscenen i Sverige vid den tiden länge hade färgats av de stora namnen som ägnade sig åt mainstreamrock som i folkmun fick epitetet JC-rock. Samtidigt pratade Torbjörn och Fredrik i media om deras hat mot just den där likriktade scenen, om rockmyten som alla band ville paketera sig själva i. The Embassy blev på så sätt symbolen för motkraften till det kommersiella, hyllades av kritiker och älskades av få men hängivna popfans. Deras musikaliska mästerverk anses fortfarande vara albumet Tacking som kom 2005 och det är också det album som Torbjörn nämner när jag frågar vad de själva tycker om sin egen musik.  ? Jag är klar med Tacking nu och det känns bra, för jag är nöjd med det, säger han. Hemlighetsfulla Ingen av killarna är intresserade av att prata om hur The Embassys nästa projekt kommer att låta. "Man förstör idén man har om man berättar om den" säger de. Men det senaste släppet från The Embassy är i alla fall singeln Some indulgence och kom tidigare i år. Med det befäster The Embassy sin position som en av stöttepelarna i det musikjournalister beskriver som "Sveriges västkustscen". Jag tänker givetvis på andra hypade band just nu som Fibes oh Fibes! och The Studio. Alla spelar 1980-tals influerad lyxpop med enkla melodier. Men finns det verkligen en speciell scen i Göteborg? Eller är det bara en mediaskapelse av journalister som har ett behov att att sätta etikett på allt.  ? Jo, jag tycker att den finns. Vi, Studio och Fibes bor ju på en radie av kanske 200 meter från varandra i (i Linnéstaden i Göteborgs centrum, red.anm) och även om vi inte hänger varje dag så visst träffas vi ibland och influerar varandra, säger Torbjörn och Fredrik.  ? Fast, samtidigt känns det som att den där scenen som alla pratar om kanske var mer för ett par år sedan, men det tar väl ett tag innan media har hunnit berätta om den och innan folk har fått höra historien, fortsätter Torbjörn. Duons livegig är ett annat kapitel som skapat två läger på popsveriges internetforum. Älska eller hata. Dessa har också befäst gruppens rykte som antingen svåra och annorlunda, eller geniala och nyskapande - beroende på hur du nu vill se på saken. Tittade på sig själva Vid en spelning i Stockholm skickade Embassy till exempel dit en kinesisk utbytesstudent som fick mima till duons låtar. Allt medan Torbjörn och Fredrik själva parkerade längst fram i publiken och tittade på. Inför fredagens gig i Luleå sa Torbjörn att de tänker mima till sina egna låtar via hans mobiltelefon som kopplas direkt in i anläggningen på plats. Hur det nu blev med den saken kan ni läsa i måndagens recension av giget.  ? Jag tycker att vi försöker sträva efter att hitta det perfekta sättet att göra en konsert med vår musik, säger Fredrik. Torbjörn är av en annan uppfattning:  ? Allt hänger ihop med att The Embassy egentligen inte är ett projekt för någon annan än oss själva. Efter ett par öl verkar det som en bra idé att koppla in min mobil och mima till låtarna. Sen tänker man att vi kör på det och ser hur det blir. Få arga Duons livegig har lett till några annorlunda situationer. Fredrik säger att det är förvånansvärt sällan som folk vågar vara arga på dem efteråt, i alla fall vågar de sällan säga något. Och precis som med allt annat som kommer med The Embassy så verkar vissa älska och andra hata. I nästan alla intervjuer som går att läsa med duon så målas även bilden av dem som analytiska populärkultursmänniskor med en touch av elitism upp.  ? För oss är det ganska naturligt att det blir så, många andra band tänker bara "varför spelar vi?" Jo det är gott att spela och dricka, medan vi är mer så att vi funderar på varför vi egentligen gör det här. Det här är ett sätt att komma vidare och utvecklas som individer för oss, säger Fredrik.