The Day After Tomorrow

The Day After Tomorrow
Filmstaden
Regi: Roland Emmerich
Manus: Roland Emmerich, Jeffrey Nachmanoff
Foto: Ueli Steiger Musik: Harald Kloser
Skådespelare: Dennis Quaid, Jake Gyllenhaal, Ian Holm, Emmy Rossum, Sela Ward, Jay O. Sanders, Kenneth Welsh, Perry King, Dash Minoff, med flera

Kultur och Nöje2004-05-27 06:30
Efter filmer som Independence Day och Godzilla har Roland Emmerich onekligen en viss erfarenhet av den filmiska katastrof- och destrueringsbranschen.<BR>Jag menar: har man, via datateknikens obevekliga hjälp, fått jättemonstermutanten Godzilla att klampa sönder väsentliga delar av New York och andra amerikanska storstäder ? så är det liksom inte heller någon <BR>match att begrava nyssnämnda storstäder under ett åtskilliga meter djupt snölager och därefter sända ut en sammanbitet klimatforskande Dennis Quaid för att, iförd snöskor, leta efter överlevare.<BR>Jordklotet har, gång efter annan, råkat ut för ett och annat i filmiska katastrofmakares händer. I The Day After Tomorrow handlar det om, minst sagt, spektakulära klimatförändringar och det ligger enligt uppgift åtminstone en gnutta av sanning i de påståenden som filmen så överenergiskt braskar fram.<BR>Men det som i filmen inträffar på bara några månader tar (förmodligen, är det väl bäst att man ändå tillägger!) i verkligheten mycket längre tid på sig att inträffa. Om det alls gör det, är det väl också bäst att tillägga.<BR>Och för att den globala uppvärmningen definitivt ska skena över gränsen och en ny istid inträffa, så krävs det att Golfströmmen ändrar riktning och diverse annat. Men det är ju inte någon petig manual för hur det kan bli för barnbarnen som det här är frågan om. Mera då en handfast actionspektakulär film så gott som helt i datateknikens våld. Och om man nu bryr sig om sånt ? så är nog ändå detta ganska så drabbande. Och, som sagt var: närmast oroväckande handfast.<BR>Det kanske måhända dock ligger något symboliskt i det faktum att den i öknen (metaforiskt sett) ropande klimatforskaren Quaids son Sam (Jake Gyllenhaal), tillsammans med sina kamrater söker skydd på ett bibliotek när klimathelvetet bryter ut.<BR>Där finns all världens kunskap samlad. Där kan de ? kanske ? finna svaren på hur de ska klara sig.<BR>Tänder man på att (för vilken gång i den filmhistoriska ordningen, frågar jag mig? Första gången var väl i Apornas planet, från 1968) se Frihetsgudinnan i New Yorks hamn begravd (spiran syns dock ? alltid) i något (den här gången snö) så ska man förstås se den här filmen.<BR>Man tillhör målgruppen även om man äger ett närmast pornografiskt intresse för dramatisk meteorologi och ryser av energisk lusta när byggnader störtar samman och enorma katastrofscenarios utspelar sig.<BR>Själv har jag lite svårt för allt sånt här. Även om jag inser att det finns åtminstone ett korn av autenticitet i The Day After Tomorrow.<BR>Om ett tillstånd existerar som innefattar att man inte längre knappast ens berörs, när skådespelare i varierande åldrar står och lagom betänksamt stirrar upp mot det som faktiskt ändå bara är datoranimationer ? då lider jag i så fall av det. Extremt mycket.<BR>Undrar för övrigt vad som skulle inträffa om Roland Emmerich ålades att regissera en film helt utan specialeffekter?<BR>Katastrof. . . eller. . .
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!