The Blues (& Soul) of Sweet Louise

- Gillar ni det vi gör får ni gärna föra oväsen och ropa och skrika. Gillar ni det inte kan ni ju blunda och hålla för öronen, instruerade Louise Hoffsten publiken på Kulturens hus i Luleå på onsdagskvällen.Norrbottens-Kurirens Rolf Nilsén höll inte för öronen. Han ger Hoffsten och hennes musiken fyra kurirhästar i betyg.

Foto:

Kultur och Nöje2008-04-03 06:00
Let the Best Man Win valde Louise Hoffsten som ett av sina sista nummer på onsdagskvällen, för ett inte fullständigt utsålt Kulturens hus. Men den här kvällen var ju The Best Man en blondin från Östergötland. Obestridligen en kvinna, som hade hur mycket som helst som hon ville berätta för oss. Och som hon gjorde - på ett naket, sårbart, hudlöst och vackert sätt. Garnerat av och med både Blues & Soul som sina referensramar och uttryckssätt. Det kan vara lite slarvigt men jag kan just för tillfället inte erinra mig när Sweet Louise var i Luleå senast. Jag tror att det var åtskilliga år sedan och det var riktigt roligt att nu få uppleva henne igen och med ett extremt bra kompgäng också: Matts Alsberg, bas, Mats Persson, slagverk och stundtals gitarr samt den exempellöst skicklige Peder af Ugglas, som var omgiven av ett koppel (minst sex stycken) gitarrer som han lirkade fram drivna solon (delvis slide) ur. Showen kretsade kring låtar från hennes senaste platta, Så speciell, och Louise klev in i dem allt eftersom: Med dina händer, Som varje dag, Så speciell, Mycket mer och lite till, Så jävla underbar (det kan stå för den lilla blonda, svartklädda, munspelande Sweet Louise själv), Slä ten. Några favoriter från förr gungades också fram: Sockerkompis, den av mäster Cees författade Balladen om ett munspel, översättningen av Willie Dixons Chicagoblues till det mera inoffensiva Jag vill bara dricka te med dej (egentligen heter den I Just Want To Make Love To You men som Louise sa: "Jag är ju från Östergötland"), Hit Me With Your Love Thing och som nämndes redan inledningsvis: Let the Best Man Win. - Gillar ni det vi gör får ni gärna föra oväsen och ropa och skrika. Gillar ni det inte kan ni ju blunda och hålla för öronen, instruerade Louise. Och vad tror ni att majoriteten (= alla) av de närvarande valde att göra? Jo, jag vet: det var en lågoddsare. Det här var en kväll fylld av The Blues & Soul of Sweet Louise. Och en sådan skjuter man ju mera än gärna in sig i. Och totalupplever. Oh, Yes Indeed!
Louise Hoffsten Kulturens hus Stora salen Onsdag 2/4-08
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!