I dagsläget smattrar det fortfarande om biografmaskinisternas filmprojektorer. Alla nya storfilmer släpps både på vanlig 35-millimeterfilm och i digital form. Men filmremsorna är snart ett minne blott. Redan i år kommer en majoritet av alla landets biografkedjor att ha bytt ut projektorerna mot det nya digitala formatet 2K.
Lönsam likriktning
Digitaliseringen är en förändring i paritet med talfilmens födsel och även om det finns cineaster och filmforskare som likt vinylskiveälskare sörjer intåget av ettor och nollor, så är biografägarna väldigt entusiastiska. Det mesta pekar på att lönsamheten ökar med den nya tekniken, eftersom även mindre städer snabbare kan få tillgång till storstädernas bioutbud. I alla fall i teorin.
För i en annan ände av biobranschen tror man att det finns en risk för att digitaliseringen paradoxalt nog kan göra utbudet mer likriktat än någonsin. Och förlorare blir den smala kvalitetsfilmen.
- Det är klart att digitaliseringen är demokratisk. Men jag tror inte att samma utbud som går på Zita i Stockholm dyker upp i Arvidsjaur, bara för att det går rent tekniskt, säger Jakob Abrahamsson, distributionschef på Nonstop entertainment.
Han tror inte att de indie-filmer som hans bolag sätter upp, som Fish tank, Winter’s bone och Shame, kommer att lyckas bättre rent kommersiellt i digital form.
- Allt talar för att filmerna nu kommer att gå upp stort men kort. Det innebär att man måste lyckas redan första helgen, vilket är ett problem för smalare kvalitetsfilmer, som behöver lång speltid för att publiken ska hitta dit. Även svenska filmer med en vuxnare publik kommer att få det svårt. Ta Richard Hoberts senaste, En enkel till Antibes. Den har fått ligga länge på repertoaren och har därför lyckats bra. En sådan film riskerar att försvinna snabbt i och med digitaliseringen, säger Jakob Abrahamsson.
Dyrare med smal film
Även Thomas Runfors, informationschef på SF bio, tror att smalare film kan få det svårt.
- När man har investerat i en dyr utrustning så vill man satsa säkert för att få tillbaka pengarna. I de större städerna blir det nog inga problem men på mindre orter blir det svårare för den smala filmen att ta plats, säger han.
En komplicerande faktor som påverkar just den smala kvalitetsfilmen är de så kallade VPF-kostnaderna.
För trots att det är billigare för filmdistributören att göra digitala kopior jämfört med 35 mm-kopiorna, så finns en hake med den här avgiftsmodellen.
- Vi betalar för antalet premiärdukar i första skedet. Om filmen går dåligt och vi har fyra kopior i Stockholm och vill flytta en kopia till Helsingborg, då får vi betala igen. I teorin kan du flytta en kopia tre gånger, då blir plötsligt den digitala kopian dyrare än en filmkopia. Med en Harry Potter-film finns inte det här problemet men för smalare kvalitetsfilmer, som oftast flyttas runt, där funkar inte det här systemet, säger Jacob Abrahamsson.
Stödpengar behövs nu
Att framtiden för biobranschen just nu är lite av en testverkstad är tydligt, för resonemanget ovan får mothugg av biografkedjan Folkets hus och parker.
- Det finns olika teorier om ensidigheten, att alla nu bara kommer att visa blockbusters. Det är bullshit från vissa aktörer. Självklart vill alla visa breda filmer för att få sin ekonomiska ryggrad men det finns ett sug efter annat, många vill visa smalare filmer också, säger Rickard Gramfors, projektledare för digitaliseringen på Folkets hus och parker.
Ur hans perspektiv är det viktigaste i nuläget att teknikomvandlingen skyndas på.
- Det är olyckligt att regeringens extrastöd delas ut under så lång tid. Vi har redan nått "the tipping-point" och pengarna behövs nu. Glapp är förödande för biograferna, det går inte att plocka upp affärerna om tre år, säger Rickard Gramfors.