Sannerligen, det var inte ofta Tomten hade så ärorikt sällskap. Vid hans sida gick Vergilius, diktaren som nästan grundade Rom och för stunden beviljats tjänstledigt från sin vanligtvis varmare tjänst som guide. På det där stället med nio kretsar och Dante och svavel och elände. Ja, det jobbet var en evig plåga.
- Fint med lite svalka, tyckte han för att mjukstarta konversationen med julens budbärare.
- Egentligen skulle jag haft en kardinal, svarade Tomten, men var finner man sådana i det här lutherska kallhålet?
- Du ska inte tro du slipper undan rimmen, bara för att du slipper Dante, förresten slipper du inte plågorna heller.
Tomten var på sitt vanliga, älskvärda humör. Som pliktmänniska och uråldrig kunde han inte annat.
- Medan vi promenerar här, funderar vi över dödssynderna. De är bara sju, och så läser jag dikt för dig, det vet du vad det är va? Sen har vi gissningslek, du gissar alltså, jag frågar. Gissar du fel blir du straffad, men jag säger inte hur. Bara att.
A
Men du som med en trumpen min,
Bland riglar, galler, järn och lås,
Dig vilar på ditt penningskrin,
Inom din stängda bås;
Och du som svartsjuk slår i kras
Buteljer, speglar och pocal;
Bjud nu god natt, drick ur ditt glas
Och hälsa din rival.
– Lätt som en plätt, tyckte Vergilius, jag såg honom här om dagen, han hade det bara jämnvarmt, inte så farligt. Bra rim, bra moral också, men du glömde refrängen. Jag slipper kokas i olja, skönt.
–Vet du, girigheten kan avta med åldern.
B
Tomten morrade, den här skalden hade skaldat förr.
– Nu blir det inga rim, smärta möjligen, men hjärta kan du glömma:
Det tysta raseriet klottrar på väggen inåt.
Fruktträd i blom göker ropar.
Det är vårens narkos. Men det tysta raseriet
målar sina slagord baklänges i garagen.
– Tror du inte att jag läser tidningar? Och vet vem som får priser? ”Vårens narkos”, smart bildspråk! Vergilius var konciliant, alls inte vred som tomten som bara morrade vidare:
C
Men se ! vårt Svenska blod är nästan känt kring jorden,
Att vara smittat med en farlig avund-sot,
Ack, vad för nedrig drift ! det ädla folk i Norden
Kan näpplig kväva ned sin största olycks-rot.
Men kan nu avunds makt ett Rike lutand’ göra,
Vi vill jag undra, att mig kvinno-tungor röra.
Äntligen blev itialienaren tyst, sög på skägget och funderade över syntax och härstamning. Det lät adligt, och fruntimmerslikt. Han skakade på huvudet, till tomtens förtjusning.
– Måste jag sitta i kallt vatten nu, för avundens skull?
– Nja, det är kallt som det är, svarade tomten, svårt också, och nu blir det svårare. Och minsann, drog han inte på smilbanden:
D
Snälla folket låtit maten rara,
maten rara,
stå på bordet åt en tomteskara,
tomteskara.
Gröt och skinka, lilla äppelbiten,
äppelbiten.
Tänk, så rart det smakar Nisse liten,
Nisse liten.
Tipp, tapp, tipp, tapp,
tippetippetipp, tapp, tipp, tipp, tapp.
– Det är inte möjligt, vad är detta, tänkte Vergilius tyst och letade bland det lilla han kunde av modernistisk poesi. OEI? Erik Lindegren? Hallgren? I ögonvrån såg han tomten le så belåtet elakt han bara kunde, och släppte därför inte masken, han heller. Han tänkte på Berlusconi och svarade:
– Det var mig ett sparsmakat frosseri, lite fläsk och äpple, ingenting som kvalificerade till plan 6 på hans vanliga arbetsplats.
– Men ni tomtar är väl inte vana vid utsvävningar...
E
När jag var gift med Herman
och väldigt trogen mot min man
och ingen var så hemkär
och impotent som han
då låg jag i vår Duxsäng
och kände mig dansant
jag var en våldsamt vänlig
och barnlös liten tant
Äntligen ett samfällt skratt från gubbarna. Inte för att Vergilius läst det där förr, men en begåvning kände han alltid igen. Nej, han kunde ingenting längre, men nu var isen bruten, tomten var ju en kul gubbstrutt. Med sinne för poesi.
–Visste du att straffet för vällust var att bli insmord i eld och svavel? Hur smörjer man in någon i eld?
Vergilius såg ut att tvivla på bildspråket.
F
Till er först, ni som tror er oskuldsfulla,
ni lata!
En tung börda binder ni åt er själva,
tyngre än grova brott och tyngre än jorden orkar.
Över er skulden för allt ont som inte hindrades!
Över er skulden för allt gott som inte gjordes!
En tung börda! För er skull
går världen under.
– Och det gjorde den, påpekade tomten när han såg Vergilius förbryllade min, gick under alltså. I stort sett, en hemsk tid, hela världen i brand. Rena infernot om du förstår hur jag menar. Jojo, lättjan straffar sig.
G
– Vill du höra en fånig rad? Undrade tomten lättsinnigt när han såg att Vergilius verkade allvarlig igen. Garanterat korkad? Och högmodig? Vad säger du? Visst är det läge?
Kung Karl, den unge hjälte,
Han stod i rök och damm.
Han drog sitt svärd från bälte
Och bröt i striden fram.
"Hur svenska stålet biter,
Kom, låt oss pröva på!
Ur vägen, moskoviter!
Friskt mod, I gossar blå!
Vergilius såg ut som ett frågetecken, krigspoesi?
– Alltså till vardags bor jag i en hälsingegård, så jag är van vid hybris, berättade tomten. Vergilius, som skådat italienska renässanspalats ända sen antiken, var inte nämnvärt impad.
”Står sig knappast i global jämförelse”, tänkte han, men som han inte ville ödelägga den goda stämningen föreslog han själv en avslutande liten gåta, att besvaras av tomten, som nu var idel solsken, eller vad det kan kallas i slutet av december.
–Det är ingen dödssynd, tvärtom en dygd, påpekade Vergilius, lättad över att skärselden var över.
– Det finns sådana också som du vet, kardinaldygder. Vilken är den här tror du, med din härstamning rakt ner i medeltiden borde det vara lätt:
H
Bättre börda
man bär ej på vägen
än mycket mannavett.
På främmande ort
går det framför guld.
Slikt är den torftiges tillflykt.
-Stig över min tröskel, replikerade tomten, som visste svaret. Du behöver inte speja längs bänkarna, här är alla dina vänner. Mitt hem, ditt hem, värm glöggen varm som i paradiset mor!
Här är alla författarna, fast i oordning. Sätt de nu i rätt ordning A – H.
Karin Boye, De sju dödssynderna
Alfred Smedberg, Tomtarnas julnatt
Havamal, översättning Erik Brate
Tomas Tranströmer, För levande och döda
C.M. Bellman, Fredmans sånger
Esaias Tegnér, Karl XII
Hedvig Charlotta Nordenflycht, Åtskilliga tankar och sinneslekar
Kristina Lugn, Hundstunden
Skriv ner de rätta svaren samt namn och adress på ett vykort och skicka det till:
Kulturredaktionen
Norrbottens-Kuriren
971 81 Luleå
Svaren vill vi ha senast den 31 december.
Fem vinnare får ett bokpaket.