Båda är 50 plus och rejält trötta på hur lätt det är att förlöjliga tantbegreppet.
- Att hon inte gör mycket väsen av sig. Att hon är till för andras skull, för att behaga. Men tanten ska man inte förakta eller underskatta. Hon har stor kraft i sin erfarenhet, säger Kajsa Reicke.
Tanten får huvudrollen
På Tantteatern vill Karin och Kajsa ge tanten huvudrollen. Inte minst då publiken på landets teatrar, som till stor del är kvinnor över 50 år, oftast ser pjäser med män i centrum. Där antalet roller för den erfarna kvinnan är uppseendeväckande få och manliga regissörer desto fler.
- Den kulturbärande bomullsfilten, som tålmodigt finner sig i alla gubbidentiteter som finns på teatern, är väl värd teaterupplevelser som handlar om dem och oss. Nu säger vi ifrån, säger Karin Larsson.
På Tantteatern ska de ösa ur sina egna ryggsäckar och välja material och texter som de tycker om.
- Vi är tillräckligt erfarna att bestämma själva och jobba som vi vill, säger Karin Larsson.
Glimten i ögat
Feministiska teatergrupper finns ju sedan tidigare, men på Tantteatern presenterar Karin och Kajsa en egen vinkling för att angripa problematiken.
- Vi vill synliggöra kvinnorna med glimten i ögat, säger Karin Larsson.
- Det är både med vemod och ett jäkla garv vi har passerat 50. Den erfarenheten vill vi dela med oss kryddad med humor. Tyvärr är många starkt åldersfixerade och sätter gränser både uppåt och nedåt för människors kapacitet och upplevelser. Men jag är 50+, en ålder där jag är i min fulla kraft och som jag vill vara i, tillägger Kajsa Reicke.
Karin och Kajsa hoppas även på att kunna peppa andra kvinnor via Tantteatern.
- Kan vi gjuta kraft i en och annan tant och bidra till systerskap, har vi kommit långt, tillägger Kajsa Reicke.
Improviserar
Karin och Kajsa har jobbat ihop tidigare för att bland annat skapa nya vägar till den professionella scenkonsten för personer med funktionsnedsättning.
- Vi inspirerar varandra i teaterarbetet och har hittat ett nytt sätt att jobba, vilket är lustfyllt. Vi jammar ungefär som i jazzens värld. Med några texter som utgångspunkt improviserar vi tillsammans och vad som helst kan hända, säger Kajsa Reicke.
Under repetitionsarbetet, som nu pågår, växer var sin tantkaraktär fram. På scenen finns ingångna skor, levande ljus, klädhängare, många handväskor, kärleksbrev, dikter och en och annan trasig trosa. Föreställningen som visas för en specialinbjuden publik i slutet av januari blir en liten "aptitretare" på vad som komma skall på Tantteatern i framtiden.
- Det känns kul att starta upp det hela som källarteater, säger Karin Larsson med ett leende.
Kommer ni att turnéra till Norrbotten då?
- Vi börjar med ett collage av texter och sånger i mötet med Umeåpubliken. Men i framtiden skulle vi gärna göra en tantturné till Norrbotten, säger Karin Larsson.