Tango ? anteckningar från Patagonien IX

Jag måste nämna Jorge Luis Borges än en gång. Mot slutet av sitt liv höll han en serie improviserade monologer om skilda men kära ämnen. De handlade om Dante, Tusen och en natt, Mardrömmen, Blindheten och annat. Föredragen finns samlade i en liten fin bok, Sju kvällar. I det första föredraget, som handlar om Dante och Infernoskildringens otänkbara fasor, säger Borges något intressant om hur vi läser. Han tror på det berättigade i ?den naiva uppfattningen, att den berättelse vi läser är sann?. Så är det förstås när man läser, sådan är läsarens godtrogenhet; den berättelse man läser, vill man läsa som sann, det är läsandets glädje, att ta del av en sanning, en uttryckt verklighet.
La Glorietta är den vackraste dans-paviljongen i Buenos Aires, den som ligger i Belgranoparken i norra delen av Palermokvarteren. Det är en utedansbana, som Allsåklubben eller Sörbyn ? kan man tänka ? men mellan höghus  i stället för björkar och med ett mönstrat marmorgolv under gjutjärns-kupolen. La Glorietta liknar en dröm. (Och erinrar om paviljongen där Fred och Ginger, i frack och långklänning, dansade Cheek to cheek i Top hat). I morgon, på julafton, i skymningen     efter lektionerna, skall vi ta en taxi dit. Jag kommer att ta på mig fracken med det stärkta skjortbröstet och J. överväger den slitsade kjolen. Det är julafton, midvinternatt och sommarskymning, en ljummen kväll     i BsAs och kanske duger det med svarta linnebyxor och en nystruken bomullsskjorta, men skorna måste vara av bästa klass. Det får inte bli plastskor den här gången. Nej, så får en julberättelse absolut inte sluta och därför har jag som julklapp åt mig själv köpt ett par lätta, handsydda tangoskor på Florida, den fina shoppinggatan i Buenos Aires.De sitter som handskar, bär mig som Hermes? bevingade sandaler. 
Vi stiger ut på marmorgolvet. Jag öppnar famnen. Bandoneonen, tangons dragspel, kvider, fiolen tar upp en sång och vi glider iväg, motsols. Världens vackraste pardans. En sorgsen tanke som dansas. En dialog, en samtalad men ordlös berättelse om åtrån och döden. ? En reptil från bordellerna, tänker jag på julaftonen. Dahlia som vi delat taxi med och som visat oss vägen hit står vid räcket. Hon nickar godkännande när vi dansar förbi.