Tam Wiehe i Piteå

Allsångsfinal i Badhusparken
Piteå, onsdag 19.00
Mikael Wiehe, Allsång med Stefan B Andersson och Annika Gaudet med flera.
Allsången i Badhusparken i Piteå har kört ett antal somrar nu och som sig bör lockar det en hel del mogna åskådare. Även så denna denna kväll, för när Skåneproggaren som egentligen är mest känd för att vara gammal kompis med Björn Afzelius (det där sista var ett skämt, förlåt mig) Mikael Wiehe gästar finalen är så klart medelåldern pensionärshög.
Fyra gånger tidigare har det varit Allsång på repertoaren i Badhusparken och trots att annonseringen brustit vid detta tillfälle är arrangören Leif Lidman rätt nöjd när Kuriren träffar honom.
- Publikt sett ser det bra ut i kväll, som mest har vi tidigare haft mellan 100 och 300 personer. Egentligen skulle vi behöva mer folk, artister är så dyra nuförtiden. Men jag tycker allsången behövs i alla fall bland andra arrangemang, menar Leif.
Tidigare har bland annat Sandra Dahlberg gästat Allsångskvällarna. Och så har det varit en hel del lokala småstjärnor som fått chansen att visa upp sig för släktingar och annan publik. Innan Wiehe kliver upp på scenen ensam med sin akustiska gitarr är det allsångsledarna, och tillika lustigkurrarna Stefan B Andersson och Annika Gaudet som håller hov. En skämtsam och lagom rolig sångsketch som involverar Lordis schlagerhit river ned en och annan applåd bland campingstolarna.
Mikael Wiehe sedan kliver upp på scenen och precis som när han gästade Luleå och Ebeneser i vintras handlar mellansnacket om vänsterfilosofier. När jag tänker efter är faktiskt mellansnacket oftast på meningen exakt likadant som i Luleå.
Fast det gör inte så mycket, för Wiehe är väldigt bra på att prata. När han som i kväll, inte har ett band med sig är han till och bättre på att prata än att sjunga.
Jag saknar bandet en hel del. En halvtimme med bara en gitarr som sällskap tenderar att bli lite tamt. Även om Wiehes låtar fortfarande är väldigt bra, så här ett par decennium efter att de egentligen var radiohits.
Mest applåder får han när han pratar om den där gamle vännen Afzelius. Och när han spelar en av hans mest kända låtar, Mitt hjärtas fågel som den kubanske musikern Silvio Rodriguez en gång skrev musiken till och Björn Afzelius senare skrev svensk text till. Men det verkar inte störa Wiehe så mycket att behöva prata om sin vän under varje konsert.
av mellansnacket att döma verkar han till och med nöjd med att stå i skuggan av densamme. Fast jag vet inte om jag egentligen håller med om just det. Mikael Wiehes mellantempoprogg har alltid varit mer intressant i mina öron än Afzelius mjuka kärleksvisor. Så även ikväll, även om jag som sagt saknar bandet.