?Shit, vad mycket folk, vi ställer in?, säger Mattias Alkberg när han äntrar scenen i den välfyllda Teaterladan. Förvisso är det säkert en del som är där mest för att söka skydd från regnet, men uppslutningen är ändå imponerande. Luleås bidrag till årets Hultsfredsfestival har på kort tid nått en minst lika stor publik som Mattis ?vanliga? band, Bear Quartet. <BR>Texter på svenska och ett mer direkt tilltal är säkert en del av förklaringen. Därmed inte sagt att Mattias Alkberg BD skulle vara bättre än Bear Quartet. Det är de naturligtvis inte, men albumet Tunaskolan är helt klart en av årets hittills bästa svenska skivor . <BR>Den minimalistiska rocken fungerar också väldigt bra live. När trummisen Christian Ramirez dundrat igång inledande Haparanda, here we come så är det, för att använda Mattis egna ord, ?pedalen i trottoaren?. Det är tajt och punkigt, om det nu kan vara de två sakerna på samma gång. <BR>Allra bäst låter Med Spöken och Matti och Angelica. Det är också kul att de spelar Uh uh uh som bara finns utgiven på en vinylsingel i liten upplaga. <BR>Det enda som är lite trist är de partier där Matti och Nils Johansson står och trycker sina gitarrer mot högtalarna för att skapa oljud. <BR>Det känns mest bara kosmetiskt. Om de vill visa sin kärlek till Velvet Underground så gör de det på ett betydligt bättre sätt i covern på I?m sticking with you som spelas som extranummer. <BR>Bandet tolkar även Tant Struls Dunkar varm och naturligtvis Liket levers punkklassiker Levande begravd. Dessutom hinner de med att spela två nya låtar som man inte får veta titlarna på, men båda låter riktigt bra. <BR>Matti bjuder också sin vana trogen på lite förvirrat och underhållande mellansnack om typ socialismen. Han försäkrar bland annat att det kommer att existera kärlek även i det socialistiska samhället.
