Anna Ternheim är tillbaka utan att ha varit borta. Leaving on a Mayday är en göra slut-platta, en sådan man lyssnar på i ett särskilt skede i livet och därefter aldrig mer kan höra igen. Jag dör lite av Terrified. Fast livskänslan stiger lika fort, tack vare de dova orientaliska stråkarna. De mörka industrislagen är hjärtslag. Anna Ternheim är där utan att ta för mycket plats, personlig utan att vara privat. Få se vad New York gör med den här bruden. Konstigare kan hon definitivt kosta på sig att bli.Damaged one har helt grymma the Knife-synthar och elektroniska trummor. Det är samma stora oljefatsljud. Titelspåret är försumbart. Gitarrplocket på Off the road känns lätt igen som något av Nick Drake. Det pompösa finns det gott om, som inspelat i en stor konsertsal även om Anna Ternheims röst tar mest plats. Producenten Björn Yttling har knappast snålat på stråkarna.
