Tack för festivalen, grabbar

Sista valsen Gästartister: Mats Ek, Ana Laguna och Ronny Eriksson lördag kväll Kulturens hus, Luleå Det var fullsatt även den tredje och sista kvällen på J P Nyströms folkmusikfestival. Jubel och applåder blev det när grabbarna äntrade scenen. Svante Lindqvist inledde med att deklamera en dikt av Gunnar Ekelöf och passade även på att rikta ett stort tack till familjerna som låter oss hålla på med, som han uttryckte det, den här hemliga pojkklubben. Som musikaliskt intro på festivalkvällen fick vi höra den sedvanliga Forsbergspolketten. Därefter spelades den vackra Klaras vals, som Svante Lindqvist tillägnade sin lilla dotter. Mats Olausson berättade om den tid när han fick sjunga många sånger för att hans yngsta dotter skulle somna på kvällarna, och inte fick ta om samma sång två gånger. En av dem var den märkliga Sjömansvisa från Nattavaara som han framförde. - Känner ni till Nattavaaras hamnkvarter med tatuerarsalongerna? skojade Svante. Kvällens Hadar Hagström-nummer, med sång av Göran Eriksson, blev den härligt knasiga Klingelikling. - Den handlar om en förtrollad afton på Hotell Vassara, flinade Eriksson och han fick publiken att sjunga med på utvalda ställen i texten. Svante pratade om tron, hoppet och kärleken men även om längtan som inledning till hans fina komposition Min längtan hem är större än jag tror, som framfördes med stor närvaro och känsla. Härligt också att få höra Menuett från Oravais där Anders Aasas flöjtspel ljöd vackert. Svante berättade om J P Nyströms samarbete med koregrafen Mats Ek och Cullbergbaletten när de spelade till baletten På Norrbotten. Därefter hälsade han Mats Ek och Ana Laguna välkomna in på scenen. Vi fick ett 6 minuter långt prov ur en föreställning som ska sättas upp i New York i höst. - Men ni får se den först, sa Svante. Stycket heter Minne och scenografin är ren och enkel med en golvlampa, en TV på ett litet bord, en säng, en kontorsstol och en pall. Svartklädda och med den mogna ålder, livserfarenhet och pondus de besitter dansade Ek och Laguna på ett sätt som bitvis var rena känslourladdningen. Smidigt och med full scennärvaro serverade de oss ett dansnummer som spände över ett brett känsloregister. Skickligt och mycket starkt genomfört var det! Paus och sedan några låtar till av J P Nyströms själva, bland annat den alltid lika fina Lekande toner, innan det var dags för nästa gästartist, Ronny Eriksson med band. Med sig hade han basisten Anna Vedin och gitarristen Leo Holmberg från bluesbandet Ramblin Minds samt munspelaren Mikael Bäckman. Duktiga musiker där jag särskilt imponerades av den sistnämndes fantastiska munspelande. Bluesmusiken var i fokus och tillsammans framförde de kvalitativa coverlåtar med svenska texter av Ronny Eriksson som var i högform. Texterna hade genomgående politisk prägel och udden riktad mot bland annat regeringen och makthavare som missbrukar sin ställning. Jag blir alltid imponerad över Ronny Erikssons munvighet och finess när han med humorns hjälp och med både djup och allvar får sina repliker att sitta så bra. I mitt tycke är han landets absolut bäste ståuppkomiker. Det var inte utan ett visst vemod som J P Nyströms spelade den nästan smärtsamt vackra Pikku valssi som sista låt och som de tillägnade alla de spelmän som har lagt ner stråkarna. Det känns tråkigt att det här var den sista gången som grabbarna anordnar en folkmusikfestival, men vi får glädjas åt att de fortsätter som grupp. Tack för ett väl genomfört jobb!

Tack för festivalen, grabbar

"Skickligt och mycket starkt genomfört", tycker Norrbottens-Kurirens recensent Micke Forsberg om Mats Eks och Ana Lagunas dans i Kulturens hus på lördagen. Han passar dessutom på att tacka grabbarna i JP Nyströms för deras arbete med folkmusikfestivalerna genom åren.