Det är svårt att sätta en genre på sjumannabandet från Skåne, men att det finns influenser och inspiration hämtat från reggae, funk, hiphop och pop går det inte att ta miste på. Texterna är i fokus, som dikter med musik till. Dikter som är fräcka, kvicka och som beskriver den vardag som de flesta av oss Svenssons lever i. Det går nästan inte att säga vilken låt som är bäst, men måste jag välja så hör Kung Midas, Vissel och I väntan på stormen där Harriet Ohlsson från Hellsongs är med och gör en sånginsats. Låtarna är inte ens enformiga, de är som tio stycken syskon, alla med olika personligheter men man hör också att de kommer ifrån samma 36 minuter långa familj. Skivan är rolig att lyssna på och den gör så att jag får mys i hjärtat och myror i benen. Som bandet själv säger "De som inte dansar finns inte", men jag dansar alltså finns jag.