Sympatiskt prövande hållning

Daniel Boyacioglu Fint som snus Wahlström och Widstrand
Daniel Boyacioglu är en ung man (född 1981 i Stockholmsförorten Hallunda) som redan har hunnit med en hel del. Han är framgångsrik estradpoet och har vunnit SM i poetry slam två gånger, han har spelat Lucky i Dramatens senaste uppsättning av I väntan på Godot i sällskap med Krister Henriksson och Jonas Karlsson, dessutom skrivit radiodramatik, han släpper denna höst sin tredje skiva och ger ut sin fjärde diktsamling. Boken har titeln Fint som snus, en generös volym som innehåller nästan 100 sidor dikter. Lyrik har med lyra och musik att göra alltsedan den antika grekiska visdiktningen, och de här moderna dikterna bör helst läsas högt, kanske till ackompanjemang av synt hellre än lyra, om man ska göra rättvisa åt Boyacioglus versmusik, hans rytmer, upprepningar, allitterationer och pauseringar. Fint som snus innehåller många slags dikter, både sorgsna och glada, både längre lättillgängliga av ?stå upp?-karaktär, men också tankeväckande infall på några få rader, och en stor mängd dikter som diskuterar estetiska problem. Hur ska dikter skrivas, vilka ambitioner kan man ha som konstnär, vad krävs av läsarna och åhörarna? Språk och motiv är vardagliga, poetens attityd avspänd, lite vårdslös, han har inga pretentioner att skapa för evigheten: ?har trettio år hunnit passera/vill jag ni torkar rumpan med detta blad?. Poesi är en praktisk grej; både den han skriver och den han läser, den ska konsumeras utan krusiduller. ?Jag är inte av den uppfattningen att man lämpligen avnjuter poesi på en gungstol med en termos te jag tycker poesi är utmärkt tunnelbaneläsning Man bara slår upp en sida, obetydligt vilken, koncentrerar sig tillräckligt, läser en dikt och slår igen boken eller läser en till dikt om man känner för det.?
Bra litteraturpedagogik tycker jag, som har sett många elever skrynkla till anletsdragen så fort man nämner ordet dikt. Samtidigt är det svårt att skriva bra dikter, det räcker inte med att vara enkel och vardaglig, och ibland känns Fint som snus alltför lättviktig, det fina snuset rinner bort genom otäta diktrader. Men det finns också en sympatisk prövande hållning i boken och jag tror att han på sitt slängiga sätt har formulerat många poeters dilemma i dikten Nollpunktsplanering: ?Varje gång man börjar är sidan blank, papper och pennor är gratis.
Det man inte ser, hur träden växer, är det man måste bli av med.?

Sympatiskt prövande hållning

"Bra litteraturpedagogik tycker jag, som har sett många elever skrynkla till anletsdragen så fort man nämner ordet dikt", konstaterar Sven Nyberg i sin recension av Daniel Boyacioglus Fint som snus.