The Moody Blues spelade på oantastlig engelska ihop i många år, hade en trogen publik i länder som Sverige, gjorde rent av en tillfällig come back på 1980-talet ? fast är likväl idag bortglömda.<br>Det var en sådan där grupp som hade tysta dyrkare som köpte skivorna och försökte analysera de påkostade fantasi-rika omslagen, och därmed vad skivan ville ha sagt.<br>Möjligen reagerar icke Moody Blues-lyssnaren om man nämner låten Go now, som kom för 38 år sedan. Det är en sådan där låt som du minns om du hör den. Fast den är inte alls representativ för vad gruppen gjorde.<br>Det kom sig nämligen att Moody Blues skaffade sig en mellotron. Det här var innan moog och syntar pluggats in i väggen och gruppen vävde in ljudet av stråkar ihop med klassisk sättning av trummor, bas och gitarrer. <br>Moody Blues spelade rock och sånger med vackra stämmor. Mellotronen gav ett ljuvt ljud och det är möjligen en grogrund till att tycka att så rumsrent folk inte får bo i rock-land. Gruppmedlemmarna röjde inte på hotellrum och slogs inte med varandra, såvitt känt.<br>Åren innan det här albumet kom hade A Question of balance och Every good boy deserves favour släppts. Seventh Sojurn blev kulmen på vad Moody Blues gjorde. Det här var på tidigt 1970-tal, det kom som nämnts något släpp även därefter men mellotronen hade börjat läggas på musikhistoriens hylla, utom för dem som återkommande borstar bort dammet på de spektakulära omslagen.<br>
