S.W.A.T - Police Strike Force

Alltså: man kan knappast tänka sig en bättre avslappningsfilm att slå ihjäl en slö söndagseftermiddag med än denna actionthriller. Nu var det i och för sig en söndagskväll som jag ögontuggade mig igenom den. Men i alla fall. Ni förstår vad jag menar. En kortlivad TV-serie från 1970-talet har fått tjäna som underlag till en påkostad långfilm, som till själva sin karaktär påminner om en hyperavancerad annons för Hemvärnet. S.W.A.T. står för Special Weapons and Tactics unit och är den specialstyrka inom Los Angeles-polisen som utför de allra farligaste och mest extrema uppdragen. Rekryteringsmeriter inkluderar att kunna perforera mänskliga mål med stil, spotta blod på ett kvasifilosfiskt sätt, utföra moralfilosfiska diskussioner utan att slösa någon längre tid på dem, behandla teamets enda kvinnliga medlem med manlig solidaritet, lyda den omutligt rättvise gruppledarens order samt ösa kollektivt förakt över skrivbordsstrategen till chef som ändå ingenting vet om det verkliga livet ute på gatorna. Gisslantagningar, dödsskjutningar och terrordåd tillhör denna grupps vardag. Varför det har dröjt så länge med att snickra ihop en film om dem är varje medborgares fria gissning. Men här är den nu i alla fall och det med Samuel L. Jackson som gruppledaren, Colin Farrell som den egensinnige soloaktören inom gruppen, Michelle Rodriguez som det kvinnliga alibit, LL Cool J som den ultracoole killen och Brian Van Holt ? som den fockade förre kompisen som vänt på lojaliteterna och nu jobbar för att få loss en internationell storskurk som försäkrat att 100 miljoner dollar ska utdelas till den som lyckas frita honom (spelad av den med plutande läppar försedde fransmannen Oliver Martinez och i kölvattnet av den 11 september 2001 får det nog inte heller tas som en slump att skurken är just en fransman; utlänningar kan man bara inte lita på i dagens USA!). Det kan inte gärna bli så mycket annat än adrenalinstint och grabbgrabbigt och ambitionerna har nog inte heller legat så värst mycket högre än så. Det är välgjort, förhållandevis spännande och ? när man lämnar biografen har man redan glömt vad filmen handlar om. Just som det ska vara med en söndagseftermiddagsrulle.