När objektet är av storleksordningen Wallenberg blir invändningarna både ofrånkomliga och ointressanta. Sveriges historiska familjeimperium, unikt i omfattning, tid, styrka. Omöjligt att undvika, redan på bokens första sidor hittar jag anknytning till den stad jag bebor och dess bankväsen, Hudiksvall nämligen. Anfadern var ju André Oscar Wallenberg, han som grundade Stockholms Enskilda Bank 1856, just när kapitalism och industrialism började få upp ångan, den bildliga och den bokstavliga.
Naturligtvis är det intressant, och må ekonomhistorikerna kritisera vad som kan kritiseras här, amatören begapar och beundrar. Den där hejdlösa kraften hos de tidiga generationerna. Om någonsin begreppet ”stark man” var relevant så är det här. Och ingenting hindrade dem, lagar justerades, likasinnade blev allianspartners, tekniken – den starka ångkraften – stod dem bi, skogarna var jungfruliga och enorma, landet var fattigt, men hade disciplinerade fattiga som arbetskraft. Det var kort sagt läge. Och läge förblev det.
När Kreuger avslutade sin kraftfulla parentes med självmord och konkurs övertogs guldäggen av Wallenbergsfären till gott pris. Näringsliv (liksom finansliv om vi ska vara noggranna) i Sverige blev därefter synonymt med porträttet av Marcus Wallenberg (1899–1982) och politik med Erlanders bild, men han var ju möjlig att avsätta. När Marcus dog hade företagsgruppen en halv miljon anställda. Det har krympt.
Vilken betydelse har de haft? Den gigantiska frågan borde få ett kort svar, det mest självklara. Ur sin väldiga barnaskara på 21 avkomlingar valde Oscar ut Knut och Marcus till arvtagare. Deras strategi blev riktgivande, verka men inte synas och ta över företag, mer än att själva starta nya, ständigt modernisera, aldrig stanna upp.
En familj som är synonym med sitt lands näringsliv är hur som helst historiskt betydelsefull. Var de också något annat? Rent av en del av det som kallas den svenska modellen? Den åtminstone till en början smidiga alliansen mellan kapital, stat och arbete, mellan finanselit, politisk elit och folkrörelse? Wallenbergarnas ställning är unik, även i internationell jämförelse, så är också den svenska modellen, även politikens höger har i dag tagit till sig denna lärdom.
”Familjen Wallenberg förkroppsligar det moderna Sverige”, säger Wetterberg. Redan grundaren, AO Wallenberg såg till att svenskt finansväsende förnyades, i broderlig samvaro med den mäktige finansministern Gripenstedt. Och Marcus jr hade mycket god relation till Erlander och Sträng. Ömsesidig nytta, vad mer kan man kräva?
Wetterbergs bok är oavbrutet intressant, Sveriges moderna epok genom en familj. Många namn och händelser, en viss övermättnad, samtidigt ett diskret tonfall, kanske en följd av familjeinitiativet att göra biografi av släkten? Men sak samma, som historia svårslagen.