Sverige betraktat från Manjärv

Inte oväntat har han sin härstamning från Manjärv. Bakgrunden märks i den djupa förståelse han visar för människors liv och ansträngningar i Pite älvdal under skilda epoker. Många infallsvinklar i framställningen kommer inte i första hand ur böckernas värld utan ur samlad och återberättad livserfarenhet. Detta ger boken ett särskilt värde. Westerlund har också förtrogenhet med "maktens centrum", eftersom han rört sig i detta centrum en stor del av sitt yrkesliv. Efter studier i Uppsala och forskarutbildning i historia har han verkat inom den fackliga tjänstemannarörelsen och
i statsförvaltningen, bland annat med utrikestjänstgöring. Uno Westerlund har alltså de breda erfarenheter som gör honom väl skickad att hantera den grannlaga uppgiften att skriva En svensk historia från periferin. Som helhet kan man konstatera att han lyckats väl, ett antal röda trådar löper genom hela verket och håller det samman. I detaljer kan man uttrycka kritik, så behandlas till exempel demokratiseringen och framväxten av folkrörelser under det tidiga 1900-talet utan att de kristna församlingarna ges sin beskärda del. Dock förbleknar kritiken när man ser på boken som helhet, den är helt enkelt ett mästarprov. Riksperspektivet handlar om Sveriges maktcentrum, konungar och riksråd, regeringar och riksdag, allt med säte i Stockholm. Den nationella makten kommer till uttryck i politiska strategier, bakom dessa ligger, i en varierande mix, både allmänintressen och särintressen. Bärande teman är folkförsörjning, ekonomi, social och politisk organisation samt de för varje tid dominerade föreställningarna om den rätta samhällsordningen, teoretiskt och praktiskt. Pite älvdal behandlas som en del av övre Norrland, av Sverige och av världen. Enskilda individers och familjers livsöden får spegla den stora världens villkor i mötet med lokalsamhällets förutsättningar. Tidsramen för framställningen är från de första spåren av mänsklig närvaro i Manjärvsbygden fram till tidigt 1950-tal, vilket betyder cirka 7000 år. Tyngdpunkten ligger på de senaste 350 åren, alltså tiden efter år 1600. För 1600-talets del handlar det mycket om det svenska stormaktsväldet och dess inverkan på övre Norrland. Krigen var betungande. Fram till tidigt 1900-tal handlar försörjningen främst om självhushåll med lokala resurser. Från senare delen av 1700-talet märks ökat naturresursutnyttjande för en växande råvarumarknad. Sparrar täljdes, bräder och plank sågades, tjära brändes och en del träkol började tillverkas för Pitebrukens behov. Med denna process steg efterhand skogens marknadsvärde. Efter mitten av 1800-talet nådde stegvis kapitalismen som ekonomiskt system det inre av Pite älvdal. Dessförinnan hade det i hög grad handlat om en reglerad och sedvanestyrd ekonomi. Kapitalism och marknadsbeteende kom alltså via skogen. Under 1800-talet ökade befolkningen starkt och det betydde många nya bosättningar. Hemmansklyvningar, nybyggen, kronotorp, arbetarsmåbruk och slutligen Per-Albinsmåbruk gav livsrum åt många nya familjer. Oddsen för materiell framgång var små men arbetsviljan var obändig och ur den hopplösa uppgiften växte försörjningen fram. Ängarna gav koföda, åkerlapparna gav korn och potatis till människorna och skogsarbete samt flottning gav penninginkomster till inköp samt till skatter. Så kunde civilisation skapas, människovärde hävdas och samhällen byggas. Genom den allmänna rösträtten och framväxten av fackföreningar formades efterhand ett folkligt inflytande över den ekonomiska fördelningen. Vägen mot välfärdssamhället anträddes. Unga människor kunde grunda livsprojekt med framtidstro. Manjärvare kunde bli både folkskollärare och ingenjörer. Och där,
i det tidiga 1950-talet, avslutas Uno Westerlunds brett anlagda epos om en svensk historia från periferin. Manjärv, grundat på
1530-talet, har då blivit en by i världen, därom är läsaren fullständigt övertygad.

Sverige betraktat från Manjärv

Att skriva en svensk historia ur ett riksperspektiv förenad med en historia om den nedre skogsbygden i Pite älvdal, närmast Manjärv med omnejd, är ett vågat projekt. Den som ändå tagit det steget är Uno Westerlund.