Svenskarna och de andra
Forskaren Ylva Brune har undersökt hur bilden av invandrare skapas av media.
nyhetsrapporteringen.
Ett år senare skrev Dagens Nyheter om ett gäng tonårspojkar med rötter i Mellanöstern som begått en våldtäkt i ett parkeringshus i Stockholmsförorten Rissne.
Den gången var journalistens utgångspunkt för sina artiklar en idé om att pojkarnas brottsliga beteende kunde härledas till deras kulturella
eller geografiska ursprung.
Dagens Nyheters rapportering från gruppvåldtäkten i Rissne får hård kritik av Ylva Brune, universitetslektor i journalistik vid Högskolan i Kalmar i hennes doktorsavhandling Nyheter från gränsen (2004), men är bara ett av många exempel på hur media skildrar invandrare. I kväll gästar hon Luleå Tekniska universitet med en öppen föreläsning kring hur bilden av invandrare skapas och förmedlas av massmedia i Sverige.
Lång erfarenhet
Ylva Brune har själv lång erfarenhet av arbetet som journalist. Redan som journalistpraktikant i mitten av 70-talet undersökte hon hur mörkhyade människor diskriminerades på krogar.
- Jag har själv en medelklassbakgrund, typisk för en svensk journalist. Att själv stå där i krogkön och bli utestängd på grund av sällskapet blev en viktig upplevelse för mig och fick mig att bli genuint intresserad av frågor kring diskriminering, säger Ylva Brune.
I mitten av 1980-talet intervjuade hon på uppdrag av den statliga Diskrimineringsutredningen ett tjugotal journalister kring rapporteringen av den flyktingström som kom till i första hand Trelleborg och Ystad i samband med kriget mellan Iran och Irak.
Ensidig rapportering
- Det var en otroligt ensidig rapportering som helt utgick från polisens förståelsehorisont. För poliserna var flyktingarna ett problem, svårt att hantera och journalisterna tog helt okritiskt över både förhållningssätt och uttryckssätt. Man skrev om "strömmar av illegala invandrare", om "vågen av invandrare" och skapade bilden av en massinvasion och när journalisterna i undantagsfall vågade sig fram till någon flykting ställde man rena polisfrågor om varifrån han eller hon kom, och varför de inte hade sina pass med sig. Sättet att rapportera fick betydelse för opinionen och därmed också för vår flyktingpolitik.
Sedan dess har Ylva Brune fortsatt att studera hur medier skildrar invandrare och i sin forskning slår hon fast att den bild som skapats av invandrare har bidragit till segregation och arbetslöshet. En av hennes grundteser är att journalistiken skapar och befäster gränser mellan ett svenskt "vi" och ett invandrarnas "dom".
Typifierad
- En invandrare i svensk media är typifierad. Ofta en ung man, ofta från förort. Kvinnor och flickor beskrivs ofta som offer, även om jag numera faktiskt kan se en viss förbättring där. I dag kan man skriva om unga flickor med huvudduk som självständiga tjejer med ruter i, det gjorde man inte för några år sedan. Invandrarmannen beskrivs ofta som arbetslös, bitter och styrd av religionen.
I stark kontrast till bilden av invandraren står svensken: modern, högteknologisk, högutbildad, tolerant och jämställd.
- På sjuttiotalet var tonläget mjukare, mer empatisk, även om man redan då såg tendenser till denna typifiering. Då talade man fortfarande om olika nationaliteter. I dag pratar vi i första hand om två: invandrare och svenskar och "invandrare" betyder i själva verket "dom som är som vi inte vill vara".
Ylva Brune ser dock försiktiga förbättringar och en viss ökad medvetenhet kring dessa frågor i media.
Känner inte igen sig
- Det handlar om två saker. Dels har media insett att man inte skött sitt demokratiska uppdrag genom att man antingen osynliggjort eller problematiserat människor med annan etnisk bakgrund än den svenska. Dessutom handlar det om pengar. Flera av de stora tidningarna har insett att de tappar läsare eftersom en stor del av deras läsekrets inte känner igen sig i nyhetsrapporteringen, en viktig fråga exempelvis i Malmö där en fjärdedel av läsekretsen kommer från andra delar av världen.
- Många av de så kallade nyheterna skulle aldrig bli några nyheter om man tog bort ordet invandrare. 75 procent av alla dem som definierar invandrarfrågor är svenskar och en stor del av den dagliga nyhetsrapporteringen utgår från myndigheter. Om vi använde oss av mer precisa begrepp än "invandrare" skulle vi till exempel aldrig sätta rubriken "Invandrare klarar skolan sämst" över en artikel som handlade om att skolan har för lite resurser för att ge stöd till barn som nyligen kommit till Sverige och därför har svårt med svenskan. Exemplen är många, inte minst från all statistik som egentligen inte säger någonting men som det dras växlar på eftersom det handlar om invandrare.
Som katten kring het gröt
Journalisten Gellert Tamas, som bland annat skrivit Lasermannen, hänvisar i sin bok bland annat till Ylva Brunes forskning och mediernas ofta populistiska nyhetsrapportering har periodvis gått hand i hand med främlingsfientliga samhällsströmningar. Våren 1993 handlade till exempel var fjärde artikel i svensk kvällspress och landsortspress med uttalad anknytning till invandrare eller flyktingar om brott. Detta skedde samtidigt som brott mot invandrare - diskriminering och rasistiska trakasserier - fick betydligt mindre uppmärksamhet.
- Fortfarande kan man läsa om att medierna tassat som katten kring het gröt kring frågor om invandrares brottslighet. Men det är en seglivad myt att nyhetsmedierna skulle ha undvikit temat invandrares brottslighet. Varje ny undersökning sedan 1980 som visat på invandrares överrepresentation i brottstatistiken har fått stor publicitet, ofta med just motiveringen att först nu berättar vi hur det verkligen är.
Så jobbar vi med nyheter