Svensk indie summeras
- Det har inte gjorts något seriöst försök att sammanfatta den här eran, säger Terry Ericsson, som sammanställt skivan.
Den svenska indie-historien börjar bli riktigt gammal. Så gammal att den fått sin första samlingsskiva. På Svensk indie 1988-2006 har musikskribenten och indieveteranen Terry Ericsson sammanställt 42 låtar med lika många artister.
- Det känns lite roligt att sätta ihop det bästa man vet. Det var inga större tankar bakom det.
Omöjligt jobb
Skivan spänner från indieveteraner som Happydeadmen och Easy till nutida band som Concretes och Radio dept. Naturligtvis har det varit ett omöjligt jobb, och man har inte haft någon ambition att göra den kompletta samlingen.
Hur svårt har det varit att välja?
- Ja vad tror du? Hysteriskt svårt. Vi var tre personer som valde, men det hade ju varit enklast om jag hade varit despot. Fast det är rätt bra att ha lite bollplank. Vi har säkert ratat 50-60 låtar.
Tre förändringar
Begreppet "indie" är en ständig källa till debatt. Terry Ericsson drar en djup suck när temat dyker upp.
Vilken definition av indie har ni använt er av?
- Det där har ju förändrats tre varv. Från början var det strikt efter vilket bolag man låg på. Sen blev det mer en stil, hela britpopen och allt det där. Det var indie i folks ögon, men de låg på majorbolag. Men nu finns det ju bara indiebolag kvar.
Annan attityd
Just den svenska indiescenen har en stolt tradition. Ur ett internationellt perspektiv är Sverige unikt: i ett så litet land så långt borta från det mesta, har det nästan alltid funnits en levande och intressant musikscen. Och Terry Ericsson har inget bra svar på frågan varför det är så. Han drar ännu en djup suck.
- Varför har Kenya världens bästa löpare? Det är ju jättesvårt att svara på. Det är en tradition som har funnits sedan 50-talet. Det finns många människor som håller på med det. Men egentligen vet jag inte.
Från de långa luggarna och gitarrmanglet i Popsicle och Wannadies är det långt till Andreas Tillianders elektroniska skapelser, Tough alliance dansanta pop och Audionoms mangel. Men den stora skillnaden är attityden, menar Terry Ericsson.
- 90-talet var en mer insnöad scen. Nu är det mycket mer avslappnat. När man spelade skivor på 90-talet fanns det ju grejer som var helt förbjudna. Men i dag kan man köra Pump up the jam och folk blir bara lyckliga. Det gick inte för tio år sedan.
Så jobbar vi med nyheter