Svensk film om indiska ishockeypionjärer
Den indiska provinsen Ladakh kallas Lilla Tibet och begränsas i norr av Karakorambergen och i söder av Himalaya.
När man först hör talas om Dolkar Stanzins och Thinlas Chorols kvinnliga indiska ishockeylag låter tanken smått bisarr. Tills man kommer att tänka på det svenska landslaget i beachvolley och inser att globaliseringen gjort ens fördomar ännu mer fördomsfulla.
- Jag var student på en utbildning som fick en sändning skridskor från en sponsor i USA. Vi hade sett pojkarna spela ishockey, och det såg så spännande ut när de åkte på vad som såg ut att vara lika tunt som en knivsegg, säger Dolkar Stanzin som besöker Stockholm på fredagen, samma dag som Thin ice har biopremiär.
- Sedan började vi flickor också åka för att förstå hur det gick till. Det var ingen som lärde oss. Klubborna gjorde vi själva. Vi fick inga hjälmar, men spelet går så långsamt när man är ovan att det spelade ingen roll.
- Pojkarna däremot, de fick all utrustning, säger Thinlas Chorol.
Duktig eller rik
Dolkar Stanzin berättar att de drogs till ishockeyn för att det är en sport som passar bra i just Ladakh.
- I resten av landet får man inte en chans att spela ishockey om man inte är väldigt duktig eller väldigt rik.
På torsdagen fick Dolkar Stanzin och Thinlas Chorol träna med det svenska damlandslaget. De säger att de tidigare sett svenskorna på TV, vid senaste vinter-OS.
- Vi var nervösa innan, men det var mycket trevligt att träffa dem. Vi kan inte mäta oss med dem, men det var bra träning och en bra erfarenhet, säger Dolkar Stanzin. Thinlas Chorol fyller i:
Ladakh är en delad provins där majoriteten är buddhister och den största minoriteten shiamuslimsk. I en av nyckelscenerna i Thin ice åker de buddhistiska kvinnorna över till den muslimska delen, Kargil, för att övertala sina muslimska systrar att ställa upp i laget.
- Vi trodde att deras föräldrar och de religiösa ledarna skulle säga nej, det här är kvinnor som är analfabeter och lever traditionellt. Men vi spelade en vänskapsmatch för att visa upp sporten och till slut sade de ja.
Fokus på männen
- För oss buddhistiska kvinnor i Ladakh är det enklare, vi är ganska fria jämfört med muslimerna. Våra föräldrar stöder oss - men till en viss gräns, om vi säger att vi vill satsa fullt ut på idrott blir de inte så glada. Och i Indien fokuserar alla på den manliga idrotten. De kan säga namnen på alla spelare i landslagen men vet inte ens vad den kvinnliga lagkaptenen heter.
Jag säger att det är ungefär likadant i Sverige. Dolkar Stanzin och Thinlas Chorol ler artigt, men det ser ut som att de inte tror mig.
Så jobbar vi med nyheter