Jesper Svenbro
Hill Hill Hill
Bonniers
Ny bok
Akademiledamoten, poeten och den framstående kännaren av klassisk grekisk poesi, tillika Lindegrenpristagaren Jesper Svenbro, har nyligen gett ut en diktsamling med titeln Hill Hill Hill. Den vackra lilla bokens omslag är en reproduktion av konstnären Carl Fredrik Hills graffitiliknande färgkritekomposition. Han har skrivit sitt efternamn Hill med svartkrita ett otal gånger, de svarta strecken bildar ett snett fallande ovädersregn.
Svenbro hade redan på 1970-talet hittat ett manus (detta är kanske delvis fiktion) till en tragedi, ödesdramat Adrastos skrivet på grekiska av konstnären Hill, som här kallar sig Nagug. Berättelsen om den olycklige Adrastos har Hill/Nagug funnit i Herodotos historia. Där kan man läsa om den lydiske kungen Kroisos (Krösus) som straffades av gudarna eftersom han i sin hybris ansåg sig vara den lyckligaste av alla människor.
”Kroisos hade två söner”, skriver Herodotos, ”av vilka den ene var illa lottad, ty han var dövstum, medan däremot den andre, Atys, i allt var vida överlägsen sina jämnåriga”. I en dröm fick Kroisos ett varsel, hans älskade Atys skulle dödas av ett spjut av järn. Kroisos får så besök av den olycklige Adrastos från Frygien. Denne har av våda dödat sin egen bror och kommer för att bli renad av Kroisos. Adrastos blir väl mottagen och stannar i Kroisos tjänst. Han får uppdraget att skydda Atys så att den hemska spådomen inte skall gå i uppfyllelse. Men sitt obevekliga öde kan ingen undgå. Under en jakt kastar Adrastos sitt spjut mot ett monster till vildsvin, men spjutet missar sitt mål och träffar Atys i bröstet och dödar honom. Gudinnan Artemis styr dessa händelser, ”vit av vrede” ty hon har förfördelats vid ett offer.
Svenbros berättande dikter återger hur den stackars schizofrene enstöringen Hill/Nagug arbetar med sitt drama samtidigt som myten från Herodotos historia fängslar läsaren. Det blir berättelser med många bottnar. Klyftorna i tid och rum överbryggas med avspänd lätthet. Svenbro kommenterar fortlöpande händelserna, författandet och språket. Diktsamlingen anknyter till hans tidigare metapoetiska verk.
Låter det krångligt? Det är det faktiskt inte, det är på sätt vis en mycket lättläst bok, finurligt komponerad, på samma gång humoristisk och gripande. En rolig episod beskriver hur Hill/Nagug tillsammans med Herodotos och Sofokles tar tåget till Hässleholm och gör en utflykt till Tykarpsgrottan! Det skånska landskapet konkurrerar med Lydien och Mysien som hemvist för händelserna.
Hills andeväsen uppträder också i nutid och ser med förvåning vad som händer på Skomakargatan i Malmö, där han en gång bodde.
Den som vill kan fördjupa sin läsupplevelse genom att gå till skrifterna, läsa i Herodotos historia, ta del av Svenbros egen artikel ”Om Carl Fredriks Hills grekiska manuskript” eller intressera sig för Hills liv och konst, som får stort utrymme i texten.
Svenbros språk är ett njutningsmedel. Dikterna kan beskrivas som fria rytmiska prosadikter; musikaliska ljudupprepningar förekommer medan rytmen och antalet stavelser varierar. Men det är bäst att gardera sig, den lärde poeten kan ha klassiska mönster för sina texter.
Så här skildras katastrofen, när Adrastos dödar Atys:
”Plötsligt står Adrastos mitt framför Vildsvinet./När det på nytt tar sats och rusar emot honom, slungar han/med full kraft sitt jaktspjut. I samma stund/sänker Vildsvinet huvudet för att undgå en trädgren/ och spjutet fortsätter som av egen vilja i höstluften./ Det muntra ropandet upphör/i det uppförstorade ögonblick/under vilket cirkeln av unga jägare i maktlös fasa bevittnar/hur spjutet med sin spets av skarpslipat järn/förvandlar Jägaren till sitt eget Byte och träffar Atys i bröstet.”
Lyrikåret 2014 har fått en storslagen start tack vare Svenbro.