Svenbro skyr passivt läsande

I dag tar Jesper Svenbro plats i Svenska akademien.

Kultur och Nöje2006-12-20 06:00
Han känner sig besläktad med föregångaren Östen Sjöstrand. Men som favorit livet igenom har Jesper Svenbro haft en kvinnlig poet: Sapfo.
På onsdag håller han sitt inträdestal till Svenska Akademien.
Jesper Svenbro kan tyckas djärv. Fast förankrad i antikens Grekland återkommer han i sin lyrik även till Lappland och samerna. Han kopplar dessutom ihop de två kulturvärldarna. När han skriver "Samisk Appollon" är det tvetydigt. En Appollo i samedräkt och näbbstövlar men också från ön Samos.
Där står han som staty och blickar mot norr.
Det noterade Jesper Svenbro en gång på besök, men att det skulle vara mot just Norrland var en tankegång som kom långt senare.
- Men när det kunde ges en mening blev det oemotståndligt.
Vänligt och på omisskänlig skånska svarar han på frågor i telefon från Paris, hemstaden sedan drygt 30 år. Internationellt är han en framstående forskare i klassisk grekiska, en forskning som han också gjort tillgänglig för mindre bildade inte bara genom sin lyrik.
Vägra läsa, vägra skriva lyder exempelvis titeln på en av hans essäer, vilket också det kan tyckas rätt djärvt för en blivande ledamot i Svenska Akademien, i synnerhet som han inför intervjun framhåller just den texten som central. Men Svenbro gör i själva verket en genomlysning av de gamla grekernas inställning till läsandet som en passiv aktivitet. Att läsa är att underkasta sig skribenten och därmed avstå från sin egen röst.

Destillat av forskningen
Förutom en genomgång av de olika grekiska verben för svenskans enda, "att läsa", och hur de ska förstås, bjuder essän också på ett i sammanhanget brutalt citat från en arkaisk dorisk inskrift från Sicilien, en av de äldsta, bevarade definitionerna av skriftkonstens natur: "Den som skriver dessa ord rövknullar den som läser dem".
Svenbros text slutar i en förklaring till varför Platon grundade sin egen akademi.
- Läsandet sätts i högsätet och får en etisk dimension, man ska varken underkasta sig texten eller göra övergrepp på den.
Essän, i samlingen Myrstigar, är från början ett föredrag Svenbro höll på Lärarhögskolan i Stockholm, egentligen ett kärnfullt destillat av hans forskning och storverk om just läsandet i det antika Grekland, Phrasikleia. Athropologie de la lecture en Grèce ancienne.
Men även om han i tal och skrift återkommer till de gamla grekerna är det en grekinna han håller främst: Sapfo. Hon är utgångspunkten, förklarar Jesper Svenbro och berättar hur han som gymnasist tyckte de franska surrealisterna var gammalmodiga i jämförelse.
- I den västerländska litteraturens början finns en enastående figur som är kvinna. Många feministiska frågeställingar är övervunna om man tar Sapfo på allvar. Hon är den första som använder det ord som vi på svenska använder för "medvetande". Det är en kolossal händelse i världshistorien, och hon gör det i femininum. När Sokrates gör det 200 år senare är det i maskulinum.

Gravar med blåbärsris
Jesper Svenbro arbetar just nu med en essäsamling om Sapfo som ska ges ut på svenska i vår. Det var också med hennes diktning i väskan som han första gången reste till Lappland på 1960-talet. Under flera somrar upptäckte han Lappland och det antika Grekland samtidigt. När han återvände i början av 1990-talet var de samer han lärt känna döda. Han besökte gravar på fjällkyrkogården, täckta med blåbärsris, och upplevde ett minnesflöde som han sedan bearbetat i flera diktsamlingar.
- Exil låter väldigt dramastiskt, men jag har ju befunnit mig i en situation då jag blivit väldigt hänvisad till mig själv när det gäller mitt förflutna, jag har tänkt att det liknar en alltför tidig memoarålder.
Hans föregångare i Akademien, Östen Sjöstrand, hade ett starkt intresse för mystiken, för uppfattningen om en gudomlig gnista i varje människa, något som inte är helt främmande heller för Jesper Svenbro. Hans senaste diktsamling heter just Himlen och andra upptäckter.
- Jag knyter samman en väldig massa saker, inte bara den mystiska upplevelsen. En utgångspunkt är att titta, eller att stirra tomt. Man kan titta på något väldigt länge men man kan också se.Fotnot: Jesper Svenbro tilldelades ­Luleå kommuns lyrikpris Erik Lindegrenpriset 1996.
Fakta Jesper Svenbro
Fakta Jesper Svenbro
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!