Svenbro brottas med tron

Redan titeln ger den bibliska och lätt arkaiserade stämningen - Vingårdsmannen och hans söner. Jesper Svenbros nya diktsamling är djupt andlig, någon skulle nog kalla den kristen. Komplikationen, om man så vill, är att diktramen handlar om Thomasevangeliet, en apokryfisk skrift med gnostisk prägel. Inte kanoniserad kristendom. I den inledande, tematiska dikten ser Svenbro sin bror i sin egen spegelbild. "Jag är med andra ord
inte en utan två -
jag själv och min egen motsats
Jag försöker förgäves hitta en utväg ur detta." Thomasevangeliet lär att Guds rike finns mitt bland oss och i oss själva. Riket är i hans inre och riket är i hans yttre - orden återkommer genom hela samlingen. Fabeln om vingårdsmannen handlar om sönerna som gräver upp faderns vingård i tron att där finns en skatt. Ingenting finner de, men vingården ger därefter frukt som aldrig förr eftersom den grävts om så grundligt. Det var faderns skatt till sönerna - arbetet. I dikternas dialog med sig själv rannsakar Svenbro sina omdömen, etiken, minnet av fadern (prästen) och kunskapens tvetydighet i den livslånga läsningen. Grävandet kanske, det som drar upp de saker i ljuset man egentligen inte letade efter. Jesper Svenbro är en intellektuell förkunnare, en samtidsröst med uråldrigt djup. Dikterna är etiska verktyg, i ständig verksamhet för att i någon mån förstå mysteriet människan.