Svårt hålla sig vaken under G-Force

Det finns två sorters animerade Disneyfilmer. 1. De som (oftast) görs av dotterbolaget Pixar, har en nyskapande berättelse, en påkostad finish och som får dig att lämna biografen med en uppriktig tro på datoranimerad familjefilm som en progressiv, högintressant konstform. 2. De som är G-force. Där alla inblandade utantill lärt sig varenda sida i klyschboken - och jag menar verkligen bankat in dem, nattmanglat dem med uppkavlade ärmar och kaffetermos, haft tre timmars tenta på dem - och nu tillämpar sagda klyschor med frustande frenesi. Denna berättelse om
spiontränade... hamstrar? marsvin? varför är det så omöjligt att lära sig skillnaden?...består till lika delar av utslitna scener från hela Disneys 1990-talsbibliotek och tekniskt, slappt översatt mumbo jumbo av typen "Aha, Saber använder sin multitriangulerade kommunikationskonflexor för att skapa en global hegemoni med tyranniska förtecken!" Med andra ord: Det du inte sett förut förstår du inte. Det finns förvisso en chans att din åttaårige son kan hitta något att gilla i G-force. Men jag förutspår att du själv, fastän filmen brölar, skjuter, spränger, larmar och gör sig till i 90 minuter, kommer att ha lika svårt att hålla dig vaken som under ett sex timmar långt filippinsk drama om någon svartvit morfar som förflyttar sig längs en väg. Jag skulle inte gå så långt som signaturen Stangg på filmsajten imdb och hävda "This movie is what is what is wrong with America today", men... Bolt skulle kunna använda G-force som lyktstolpe.