Svar på kritiken om kritiken

EN KRÖNIKA JAG skrev i måndagens kuriren om Piteå dansar och ler har orsakat ett antal arga mejl. Det som skapat upprördheten är att jag skrev att besökarantalet vid festivalens mindre scener, Elektro- Trance- och Up Sweden-scenen, ofta var nere i ensiffriga tal (Up Sweden är en musikförening för oetablerade artister). Jag vill ta det här tillfället i akt att dels be om ursäkt för ett onödigt svepande påstående och dels förklara mig bättre eftersom jag anser att min poäng inte riktigt har gått fram.
PÅSTÅENDET I SIG är ingen lögn jag vet att publiken ibland var väldigt liten, men därmed inte sagt att den alltid var det. Jag hade naturligtvis inte dygnet runt-bevakning av händelseförloppet vid just de här scenerna (det hände annat på PDOL också). Jag har nu i efterhand förstått att det var riktigt bra tryck under fredags- och lördagskvällen vid Up Sweden-scenen (jag har fått bildbevis mejlade till mig). Dessutom såg jag själv delar av Karavans spelning och besökarantalet där var ju helt klart tvåsiffrigt. Visst, jag kunde ha låtit bli att skriva det där om publiksiffrorna, eller åtminstone reserverat mig för att jag inte hade någon total koll. Men anledningen till att jag överhuvudtaget tog upp det var att jag ville påvisa att dessa scener är en relativt marginell företeelse, och det står jag fast vid. Jag har tidigare propagerat för att länets musikfestivaler ska vara mer lika Storsjöyran i Östersund med ett artistutbud som tilltalar både mainstream- och alternativpubliken.
MIN POÄNG VAR att den alternativa satsningensom de mindre scenerna på PDOL innebär inte kan jämföras med Storsjöyrans alternativa satsning. Till Östersund kom Phoenix, Solomon Burke, Dizzee Rascal och dessutom många av de mest välrenommerade svenska indieakterna. Dessa artister generar biljettförsäljning hos en publik som inte hade gått på festivalen annars, men jag har svårt att se att Trance-, Elektro- och Up Sweden-scenen på PDOL har samma effekt. Det är nog få, om ens någon, som betalar 500 kronor (eller 650 kronor för alla tre dagar) för att se en massa okända svenska band. En av mejlarna, Christoffer Lundström (projektledare för Up Sweden), håller inte med mig. Han tror att scenen kan ha fungerat som grädden på moset, till exempel att en hiphoppare vill se Organism 12, men det som fick honom att orka betala biljettpriset var att han även kunde se Apan och Block44på Up Sweden-scenen.
DET ÄR MÖJLIGT att han har rätt.För att verkligen gå till botten med det här måste vi göra omfattande intervjuundersökningar med PDOL:s biljettköpare. Men det är viktigt att påpeka att det inte var min avsikt att pissa på de små scenerna. Tvärtom, jag tycker att det är en bra att de finns. Men de fyller en annan funktion än vad en alternativ satsning liknande den på Storsjöyran skulle göra.