Svängig och framfusig jazz

Föreningen Jazz i Luleå
Miriam Aïda Quintet
(Miriam Aïda, sång; Fredrik Kronkvist, altsax, flöjt; Daniel Tilling, piano;
Martin Sjöstedt, bas; Daniel Fredriksson, trummor)
Comfort Hotel, Luleå
fredag 28 oktober

Kultur och Nöje2005-10-31 06:30
En av Sveriges allra bästa jazzgrupper finns i Malmö och medvetandet om det har äntligen trängt igenom norr om landsvägen. <br>Miriam Aïda och hennes spelkamrater gjorde Luleå den äran på fredagskvällen efter att dessförinnan ha gästat jazzfestivalen i Umeå. Varumärket är svängig och framfusig musik. <br>De spelar modern jazzmusik med rötterna i 1950- och 1960-tal med inslag av bossa och samba och i övrigt med fötterna stadigt nedtrampade i jazztraditionen.<br>Ifjol vid den här tiden var delar av kvintetten i Norrbotten och förtjuste publiken tillsammans med Norrbotten Big Band ? nu var de helt befriade från storbandsoket och kunde gå loss med hela sin omväxlande repertoar från känsligt utförda ballader till omåttligt aggressiv groove. <br>Miriam Aïdas sångstil går tillbaka till Billie Holiday och Peggy Lee ? hon har förmågan att med en självklar enkelhet göra sin egen version utan att göra våld på originalet samtidigt som den smälter in i helheten. Därför kändes Hoagy Carmichaels Skylark som om det var första gången den svingade sig upp i skyn eller Gershwins The Man I Love så andlöst förväntansfull som texten i den berömda refrängen antyder.<br>Och mitt i allt sväng visar kvintetten upp lyriska drag. <br>Fredrik Kronkvists solon just i dessa ballader var beundransvärda och särskilt i Michael Emers If You Go (texten av Geoffrey Parsons), en beguine med ett underbart flöjtsolo. Det är inte så många som odlar flöjten i jazzsammanhang i dag.<br>Kvintetten behärskar de snabba rytmerna också som sagt ? Daniel Tillings varierade och breda spelstil var en njutning att lyssna till liksom det täta rytmiska samarbetet mellan Martin Sjöstedt och Daniel Fredriksson, duktiga som solister, magnifika i Come Rain or Come Shine, en av de låtar som var tillägnade Monica Zetterlund och i My Shining Hour.<br>Det var åtskilliga evergreens med. Miriam Aïda hade valt en annan låt ur Monicas tidiga repertoar, med den långa titeln What Can I Say Dear after I Say I?m Sorry, en av Tommy Dorseys stora hittar tillsammans med Pied Pipers och Jo Stafford. Mycket njutbart att höra ? och också att se, eftersom Miriam Aïda har diskreta små koreografiska finesser för sig under tiden, som röjer att hon har ett förflutet som dansare. Lite livligare i hennes och Fredriks egna Right Here, Right Now.<br>Edu Lobos samba Reza fick bli kvällens brasilianska utflykt och förmodligen ett smakprov på en skiva med brasiliansk musik som är i antågande. What a Difference a Day Makes som extranummer gav också mersmak.<br>Comfort Hotels lobby med välfyllda bokhyllor och mjuk matta är en ganska lyckad akustisk miljö. Nästa gång är det emellertid Norrbottensteatern med juljazz på annandagen som gäller.<br><br><br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!